Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vemans hämnd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snart slog den goda kaffelukten ut genom
kannpipen, den fräste och kokade, och den sköna
värmen från järnspisen började tina upp de stela
lederna, fast fötterna ännu kändes som is.
Veman slog bleckmuggen halv med kaffe och
fyllde på med brännvin till brädden, så att han
skulle kunna dricka utan att bli skållad i munnen.
Han tog djupa klunkar. Det var mums! Det
var mat för en sjuk! Det var så gott och
hälsosamt att han gjorde i ordning en kask till — —
— men vad faen nu då?!
— Hallå därnere!
Vemån stod tyst som en råtta en halv
sekund. Så tog han kaffehurran och hällde dess
innehåll över spisglöden, fast det fräste väl mycket,
tyckte han själv. Det bjev kolsvart i kabyssen.
— Hàllå därnere! Har du eld ombord igen,
din satans bondkanin?
Veman svarade ej.
— Jag ska ta mej — Plums!!
Landgången gick med buller och brak i sjön,
ett förtvivlat plaskande började och Hjälp!
Hjälp! ljöd det.
Veman rusade upp. — Vad i herrans namn
är det?
— Hjälp! Hjälp!.
Mellan kaj och båt glänste en pickelhuvas
mässingsbeslag svagt. Konstapeln höll sig fast
i landgången.
— Kors, är det konstapeln! Sånt ett elände!
Vänta bara en momang, tills jag hinner klara fram
båtshaken! Var i helskota har jag båtshaken?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
