Bläck och saltvatten / 14 (1920) Author: Albert Engström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sensationer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sentimental. Jag måste vara karl och röka och
dricka och tala mot mitt bättre vetande!

Alltnog! Jag gick åt hemmet till med mitt
papper och tänkte just på en farlig och hemsk
cowboykniv från Argentina, en kniv, som jag fått
av en vän. Jag tänkte mig rida med mustangen
och pampas under mig och var inne i fantasin,
så jag nästan drack Argentinas luft, där jag gick,
då det plötsligt prasslade till i skogen, som kantar
min strand. Jag tvärstannade och såg Havhästen,
näcken, med ljus man om ett långt allvarligt
ansikte. Jag såg Havhästen och hann, under den
tusendels sekund sensationen varade, tänka på
den vackra dikt om Näcken, som är en pärla i
vår litteratur:

Arme gubbe, varför spela, kan det smärtorna fördela! Fritt du skog och mark må liva, kan Guds barn dock aldrig bliva.

Och plötsligt rusade Havhästen i galopp ned
till mig, ty han ville ha socker. Den intelligenta
läsaren har kanske insett, att det var min
islandshäst, som uppträdde på skådebanan. Jag gick
naturligtvis hem med hästen och lät honom äta
upp allt socker jag hittade i mina skåp.

Men jag har sällan blivit så tvärrädd. Jag
svettades av rädsla. Jag är inte rädd för
människor, men för troll och sagofigurer.

Det hela berodde antagligen på att jag nyss
hade läst några ark korrektur på min bok om
Island, i vilken jag har talat om Havhästen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>