Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Osarkrak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
havsisen, över glaciärer, uppe på inlandsisen. De
hade sovit tillsammans i bergsklyftor och ishålor,
svultit och frossat under samma förhållanden, och
nu skulle de skiljas.
Men en dag tycktes något ha mognat inom
Osarkrak, och han sade: — Nu har jag visat dig
mitt land, nu skall du visa mig ditt!
Detta hade Knud icke beräknat, men efter
eskimåisk taktkänsla var det fullkomligt riktigt,
och han kunde icke vägra.
Han hade visserligen sökt ge Osarkrak en
föreställning om det europeiska samhället och
begreppet stad, landsbygden med skogar, åkrar och
underbara djur av alla slag, hästar, oxar och kor,
får och svin, men han var samtidigt övertygad
om att vilden endast av artighet låtsat tro på
sådana sagor — ty eskimåerna äro mycket artiga.
Nu skulle han emellertid få följa med och övertyga
sig om sanningen av européns sagor, vilka voro
mycket mera fantastiska än grönländarnas egna,
som rörde sig om de farliga tornit, fabelaktiga
väsen, av vilka grönländarna tro det inre av
landet vara bebott, eller inuarudligkat,
dvärgmänniskorna, som kunna döda blott genom att
peka på målet, eller erkigdlit, som ha hundars
underkroppar, eller amaroken, ett djur stort
som ett fjäll, eller jätterävar och jätteharar, och
tusen andra mystiska varelser — och först och
sist om besvärjelser och andra storverk, utförda av
deras angákut, trollkarlar och präster, som
förstå att frigöra sina själar ur kropparna och
förflytta dem vart de vilja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
