Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Osarkrak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Osarkrak följde Knud till Europa. Han hade
icke en aning om de utgifter han skulle förorsaka,
ty polareskimåerna veta ej, vad som menas med
pengar. De idka ej ens byteshandel, utan var och
en reder sig själv, och den som är oduglig som
jägare går under.
När Osarkrak från den stora kajaken,
ångbåten, satte sina fötter på storstadens kaj,
förfärades han.
Jättelika hundar drogo slädar med hus på, i
vilka människor bodde. Det var hästspårvagnarna
och omnibusarna. Och människorna gingo
omkring obeväpnade och i skaror som alfågeln om
vårarna. Och det var ett buller och dunder, som
när isen bryter upp för en väststorm eller som när
glaciärerna kalva. Och man icke endast gick, man
sprang som om en val strandat eller som det gällde
att hinna undan en snöstorm.
Och bland allt detta stod Osarkrak, hemma
i Grönland den väldige fångstmannen, föremålet
för kvinnors längtan och beundran, men här bara
en liten vindögd eskimå med långt blåsvart hår
som flöt ned på axlarna, kobent och iklädd
björnskinnsanorak, björnskinnsbyxor och
sälskinnskamiker, och utan en harpun eller ens en kastpil
att försvara sig med, om han blev anfallen.
Han sade: — Knud, vi måste fly, vi måste
springa!
Och han började springa blint åt det håll,
där det såg minst farligt ut. Knud hade stor
möda att infånga honom. Människorna gapade
på den lille skinnklädde mannen, och Knud fann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
