Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ÄDLA LÖF TRÄDENS FORNA UTBREDNING I ÖFRE DALARNE I 57
af luftens fuktighetsgrad. Det är i så fall tydligt, att lag. B i profilen
är af subboreal ålder och motsvarande de stubblager, som framför allt
L. von post1 nyligen visat ha så stor utbredning i norra Sverige De
under- och öfverliggande delarna af myren bli följaktligen af atlantisk
resp. subatlantisk ålder.
Båda de nu beskrifna myrarna äro belägna inom den region af
norra Sverige, som A. G. Högbom i sin afhandling »Om norra Sverige
som jordbruksland», Ymer 1902, kallat moränlidernas och de stora
myrarnas region. Båda äro de, som redan ofvan framhållits, af det föga
studerade slag, som kallats back- eller hängmyrar. Hur dessa uppkommit,
är mycket litet kändt. Den nu lämnade beskrifningen visar blott, huru
deras utvecklingshistoria kan vara. R. Tolf uppger,2 att hvitmossorna
hafva ingen nämnvärd del i backmyrarnas uppkomst. Att de kunna
mer eller mindre direkt gifva impulsen därtill, visar emellertid den
profil, jag ofvan beskrifvit, från myren vid Evetsberg. Men myren vid
Lokbodarne visar en annan utvecklingsgång. Backmyrar kunna helt
visst uppkomma när som helst. Hela torfmossen vid Evetsberg är
säkert ganska ung, under det att mossen vid Lokbodarne är vida äldre,
i
På detta senare ställe kunna t. o. m. de äldsta delarna härröra från den
boreala perioden.
Den lagerföljd, jag ofvan skildrat, öfverensstämmer på det närmaste
med den, som råder i de flesta mindre torfmossar i Norrland. Men
likheten är slående äfven med ett annat slag af kvartära bildningar,
nämligen kalktufferna. Dessa äro nästan alltid afsatta på ett sluttande
underlag. Där man i dessa har påträffat en något så när fullständig
lagerföljd, visa vidt utbredda humuslager, att de tuffafsättande källorna
under vissa tider utsinat. Detta utsinande måste sannolikt sättas i
sammanhang med den obetydliga fuktigheten under de af kontinentalt
klimat karakteriserade perioderna i det blytt SERNANDERska schemat.
Vid Skultorp (Västergötland), där lagerföljden motsvarar nästan hela
den postglaciala tiden, har J. M. Hultii i tuffen funnit humusränder,
som han anser uppkomna under de boreala och subboreala perioderna.3
1 L. von Post, 1. c.
1 t. ex. i Norrlands torfmossar. Sv. Mosskulturfören. Tidskr. 1901, p. 141.
0 J. M. Hllth. Über einige Kalktuffe aus Westergötland. Bull. ol the Geol.
Instit. of Upsala. Vol. IV, pp. 98—106.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
