Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15°
GUNNAR SAMUELSSON
Från Fröjel (Gottland) ha Sernander 1 och Tu. G:son Halle 2
beskrifvit bleke- och kalktuffaflagringar, där likaledes bleke- resp.
tuff-afsättningen upphört under subboreal tid. Samma förhållande råder
enligt K. Kjellmark vid Berga i Axberg3 (Närke). En viss, mera
tillfällig öfverensstämmelse mellan de af mig beskrifna backmyrarnas
fossilinnehåll och kalktuffernas råder ju äfven. I hvardera af mina
backmyrar äro lämningar efter tvenne ädla löfträd påträffade, och som största
delen af kalktufferna äro afsatta under den atlantiska tiden, ekflorans
härskarperiod, äro äfven de i allmänhet rika på lämningar efter de ädla
löfträden.
Sedan ganska lång tid tillbaka känner man, att under en viss del
af kvartärperioden klimatet var betydligt varmare än nu. De bestånd
af ädla löfträd, som under denna tid funnos långt norr om dessas
nutida klimatiska nordgräns, äro nu sprängda. Utom klimatets försämring
har granens invandring härvid spelat en stor roll, ett förhållande som
först framhållits af F. R. Kjellman.’1
Genom fyndet af hassel vid Evetsberg har, som nämndt, gränsen
för hasselns forna utbredning i trakten NV om Siljan flyttats något
åt väster. Myren vid Evetsberg ligger nämligen c:a i mil väster om
den gräns,3 Gunnar Andersson 1902 ansåg sig berättigad
uppdraga i denna trakt.8 Annu större betydelse har dock fyndet därigenom,
att det visar, att hasseln under en viss tid haft fö i*m aga att sprida sig
1 R. Sernander, Studier öfver den Gotländska vegetationens utvecklingshistoria
(Ak. Afh.), pp. 57—58.
2 Th. G:son Halle, En fossilförande kalktuff vid Botarive i Fröjels socken på
Gotland. Geol. Fören. Förhandl. Bd. 28, pp. 19—54.
3 K. Kjellmark, Några kalktuffer från Axberg i Nerike. Geol Fören. Förhandl.
Bd. 19, pp. 137—152-
Jfr R. Sernander, Die Einwanderung der Fichte in Skandinavien: Engler’s
bot. Jahrb. Bd. 15 (1892) p. 5.
5 Jfr kartan hos G. Andersson, 1. c.
" På tal om utsträckning af området för hasselns forna utbredning torde en notis
i Ymer, h. 1 för detta år, vara värd ett omnämnande. Gunnar Andersson omtalar
därstädes, p. 120, ett fynd af ett par nötfragment af hassel i en graf från yngre
järnåldern vid Rösta i As s:n NV om Östersund, utmed Storsjön. Detta fynd är
beskrifvit af K. Kjellmark i samma tidskrift, h. 4, 1905, p. 369. G. Andersson
framhåller, att dessa nötter naturligtvis ej behöfva härstamma från Jämtland, »men deras
förekomst styrker dock sannolikheten för att hasseln verkligen en gång lefvat kring
Storsjön, ehuru sällsynt». Utan att alls betvifla möjligheten, att så varit fallet, vill jag
framhålla det egendomliga i denna slutsats. Ej ens de, som i likhet med mig anse,
att hasselns utdöende i norra Sverige ligger oss betydligt närmare i tiden, än G.
Andersson velat medgifva, antaga, att hasseln kunnat lefva i denna trakt ens under
den äldre järnåldern, mycket mindre under den yngre. Och det är väl loga
sannolikt, att järnåldersmänniskorna påträffat fossila hasselnötter och låtit dem ingå i någon
amulett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
