Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som det fordrades mer iin ett halft sekel efter Botanikens
reform innan del åter upnådde. Större delen af de i sednaste
ären i mellersta Europa åtskilde vextarter finnas redan
anmärkta och hos de äldre bestämde, f. c. Or ch ide a; äfven
Plolanlltera lif olin och eld or un! ha finnas i J. Bauhini
Historia I. pag. INI, T82 nnder skilda kapitel beskrifne och
afbildade. Men hvad som för vetenskapens orthodoxi, som
fordrar ett symbolum till föreningspunkt, är än mera
olycksbrin-gande, är att man äfven börjar förbigå Linnés skrifter och
hämtar sin kännedom om dess bestämningar, icke ur denna den
nyare Botanikens urkälla, utan ur grumliga bäckar. Man kan
icke annat än beklaga, att i flera allmänna arbeten verklig
sanning i delta fall betraktas som hart nära likgiltig, så att
man stundom icke ens vårdar sig återtaga Hera Linneanska
bestämningar som genom nyare kritik blifvit uphöjdc öfver allt
tvifvel, såsom bland Carices, Polamogetoiies, o. s. v. Men
utgifvare af sådana arbeten äro vanligen så hell och hållet
up-tagne med beskrifvande af fragmenter af exotiska torkade
vex-ter, att de anse det föga löna mödan studera de inhemska ,
bland hvilka del icke är så lätt framställa skaror af nya
slägten och arter. Huru mycken verklig vinst vetenskapen har af
de sednare (den lid skall komma, då Europeerne tröttna att
vara all verdens special-regislratorer, för alt desto alvarligarc
fästa sig vid det gcnerela och vigtigaste, saml det speciela,
sotn ligger dem sjelfva närmast) kan anses tvifvelaktigt, om
om man medger, att den organiska naturen måste studeras i
dess lifsyttringar; om man besinnar huru föga rikligt och
tillförlitligt vore att hoppas af den, som efter några 100 Lappska
pilquislar, utan att i naturen studerat någon enda af slägtet,
ville bestämma dess arter. När likväl misslag en gång influtit
i dylika allmänna verk, afskrifvas de sedan i oändlighet, att
del icke är möjligt vinna rättelse. Så är i denna "farrago" af
afskrifna synonymer, som medföljer alla dessa som et.1
gammalt inventarium, oändliga misstag; många reni af diktade.
Föröfrigt lider velenskapen i vår lid mindre af brist på kritik,
än af en subjektiv hvperkrilik. De som icke kunna fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
