Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
lufvigt vextsäll, ulan rolskoll, alllid styf| tjockt bräckligt (ej
segt) slrå, som nedtill, af de lält öfver hvarandra liggande
kö-lade bladlösa fjällen, blir skarpt trekanligt; de följande bladen
blifva föga utbildade, koHa, smala, rännformiga, före fruktens
mognad bortvissnande; men de sterila sidoskottens blad äro
bredare, näslan som på C. acula, och slutligen slaka, i spetsen
hängande, lillfölje af den mellersta rännan och de breda
nedböjda kanterna försedda med dubbel köl på öfra sidan, eller
dubbel ränna på den undra. Alla bladslidorne uplösas slitne i
en mängd grofva fibriller. Endast nedersta blomskärmen är
bla-dig, mycket kort och smal. Frukten liknar lill alla delar den
hos C. prolixa, är äggrundt spelsad, tätt tegellagd, på båda
sidor plattad, uphöjdt nervig, och utmärkt lält och lidigt
affallande från fäslel, hvarigenom den skiljes fra ti alla andra arter *).
Vexande på magrare kärrjord, f. e. bland C. lur/osa, blir den
steril med felslående ax.
11. C. cæspilosa L. Ar belt och hållet bildad efter
föregående arts typ, men är lill alla delar spädare och i afseende
på frukterna slår den lill föregående i alldeles samma
förhållande, som C. acula till C. prolixa; de äro nemligen på båda
sidor konvexa, trubbade, lätt packade, ulspäirande, nervlösa,
fast quarsitlande. Och denna analogi utsträcker sig äfven (ill
de äldre lufvornas gulgröna färg, genom hvilken och silt alllid
lufviga vextsäll denna väl är den enda starrart man på alla
våra sidländare marker igenkänner på bela 100, ja 1000 stegs
afstånd, och på dessa lokaler lemnar del mesta hö. Yngre äro
både strån och de sterila bladskollen uprätta, men förlängas
sedan betydligt och blifva slaka, nedliggande; endast de ofta
felslående strån förblifva slyft uprätta. De blommande strån äro
nedtill beklädda af (lera bladlösa vanligen trinda slidor, son)
uplösas rispade i ell myckel fint spindelnät; endast den näsl
öfversta bladslidan har ell kort, den öfversta ell langl p|all blad
lika de sterila skottens blad, myckel mera utbildade än före-
*) Visserligen affalla slutligen frukterna hus alla, men deras tidiga
affallande ocli lösa vidfästning är för denna art högs t karakteristisk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
