Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
den enda rätta. Och lämpadt på det ifrågavarande ämnet,
är den regel, som vi anse bör följas vid bestämmandet af
de särskiljda arterna, denna: när de väsendtligare
karakte-rerne (capselns förrn och vidfästning, stiftets proportion
till capselskaft och nectarinin, = det fructificativa i nllmänhet)
öfverensstämma ined det egendomliga i habitus (som visar
sig i stam- och grenhyggnad samt i hladconsistens = det
vegetativa i allmänhet), då först kan arten såsom egen
framställas. Ett exempel må upplysa detta. Sa/. nigricans Sm.
hör till de mest varierande arterna; dess väsendtliga
karak-terer äro: pedice/li capsu/arum tiec taria ter quaterve
supe-ranles, styli fongissimi. Om vi nu följa dessa genom alla
de otaliga formerna, finna vi visserligen att hänget kan
blifva än flera tum långt (såsom hos # borealis), än knappast en
tum långt och mycket gracilt (såsom hos * campes/ris),
kap-slerna än ulliga och tjocka, än glatta och tunna cfcc., och
det fructificativa sålunda af helt olika utseende, fastän
de uppgifne karaktererne af kapsel$kaft och stift
proportionsvis de samma. Men stodo dessa karakterer enstaka, lntru
dä skilja <S’. nigricans från S. punclala., ja stundom från S.
phylictrfoliai Härtill måste i sjelfva artens utseende och
beskaffenhet något gifvas, son» är densamma egendomligt
och närmare uttrycker, så au säga, dess individualitet, och
det är: folia sub pre/o nigricantia, mol/ia, subtus cinerea
(eos! a sallem), adpresse serra! a, rami irr egular il er
divergentes. Genom den första karakteren, af kapseln, sammanföras
alla de .mångfaldiga, i blad Æc. varierande, formerna, som
dock äga dessa väsendtligare karakterer gemensamnia;
genom den andra, af habitus, står artens begrepp klart uttryckt,
och genom bådas förening blir den slutligen begränsad från alla
närstående arter. Mången torde anse detta såsom axiomer;
att så vore, äfven i användningen, är vår högsta önskan.
Ty om dessa åsigter följdes skulle endast verkliga
arter såsom sådane framställas. Att del är svårt medgifves,
men svårigheten blir dock mindre, när man i skötet af den
7*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
