Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
fortplantningsmedel, att man icke bör förvånas att
oförmodadt finna dem på ställen, som man förut noga
undersökt. I Schweitz’ och Tyrolens alper har Schimper sett
ställen, som i tio år varit betäckta af snö och is, inom
få månader utveckla en rik mossvegetaliori. Är då detta
den af några filosofer så kallade generalio spontanea,
derföre att inan icke med obeväpnadt öga kan se
fortplantningsmedlen?
II. Vegetations-organer.
§ 1. Stammen. Dess tillväxt sker på samma sätt
som hos Filices. Stamaxeln är en sekundär från den
proembryoniira axeln. Roten bildas icke i polär motsats
till stammen. Mossorna äro således verkliga akrofyler,
hvilkas spets icke beror af basens utveckling.
Tillväxten är determinerad (hos de akrokarpiska
mossorna) eller indeterminerad (hos de kladokarpiska och
pleurokarpiska). Likväl är den kladokarpiska formen
endast en öfvergång mellan de båda ytterligheterna.
Cincli-dotus riparius är kladokarpisk, men egentligen dä den
växer i vatten: på land blir den akrokarpisk. Det är
således orätt alt bilda två nya slägten eller två arler af
dessa former hos samma art, ehuru del fordom så var
antaget.
Till formen äro stam och grenar cylindriska, men
hos Lyellia, Dawsonia, alla Polytricha och Pogonata
triangulära. På ytan är stammen vanligen glatt, ofta
glänsande. Konsistens och färg variera: än är stammen mjuk,
saftig och nästan genomskinlig (t. ex. Schistostega, Fissi—
dens), än költig, intensifl grön eller röd hos mänga lirya,
Mnia, Splachna, nästan vedarlad och ebenbolzsvart hos
stora Polytricha, många llypnaceæ och Nec/ccraceæ. Ju
yngre stammen är, desto mer grön och mjuk.
Den beslår af fibrösa celluler, mer eller mindre
långsträckta. De yttre, som motsvara epidermis, hafva
ijoc-kare membraner och mer eller mindre intensifl röd färg:
de närmaste, som motsvara veden, hafva tunn Ryalin
membran, fyllda af en vattenaktig saft med klorofyll ocb
stärkelsekorn, hvilka då hafva molekuralrörelse: de inner-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
