Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
sta, som ligg8 > stammens midt och motsvara märgen,
äro mest rätliniga med tjock, men mjuk membran, till
färgen något gul- eller brunaktig. De innehålla icke saft
eller gryn, men färgas blå af Jod. Hos gamla stammar
blifva de lika de öfriga närliggande cellulerna.
Hos Polytricha och några andra med fast stam
omgifves märgen af flera cellullager, rätliniga, gulaktiga och
fyllda med stärkelsekorn.
Epidermis-cellulerna förlängas ofta till luftradiceller
eller bladiga bihang.
Den underjordiska stammen är endast genom
frånvaron af blad och genom sin svagare färg olik den öfre,
och öfvergår stundom till ett slags rhizorn.
Hos det abnorma slägtet Sphagnum fattas den s. k.
märgknippan: cellulerna blifva större, ju närmare de
komma intill medelpunkten. Ytan har en svampaktig
epidermis, beslående af flera lager af både fibrösa eelluler och
stora porösa, liknande bladcelluler. Denna är en
sekundär bildning, oberoende af stammen, genom en
nedåtgående förökning af bladens nedersta eelluler, likasom hos
Chara och Uatrachospermum. I grenarne bestär epidermis
af ett enda cellullager, större än stammens, med mycket
tydliga stora hål (porer) utan klorofyll. Denna bildning
ökar stammens kapilärkraft, låter den hastigt uppväxa utan
rot och uppbringar den till betydlig höjd. Detta är
således orsaken dertill att Sphagna så snart uttorka kärren
och bilda torfmossar*).
§ 2. Hoten. Den uppkommer af eelluler vid
stammens bas eller andra periferiska delar deraf. Den
utvecklas liksom de proembrynära trådarna, så att
sekun-därcellulen, hvaraf den uppkommer, blir den forsla pri—
märcellulen till rotaxeln. Denna består af en serie
eelluler, förenade med sneda bottnar.
Hos Polytricha äro grenarne hopvridna, hvilket gifvit
anledning till flera författares påstående, att det skulle
*) I afseende på slägtet Sphagnum liar Karl Muller (i dess ofvan
anförda arbete) uttalat den förmodan, att det är en qvarlefva från
en förgången verld. Då fortbildningen vid Stenkolsperioden egde en
sä vigtig betydelse, kan man med skäl antaga, att dessa mossors
utveckling under så gynnsamma omständigheter varit orsaken till en
större rikedom af närbeslägtade nu utdöda arter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
