Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
litt
liittcratnr-ofversigt.
Flore de France ön description des plantés qni croissent
na-turellement en France et en Corse, par M. Grenier et
M. Godron. Torne Troisième. Paris 1855, 1856.
(Forts.)
Vid en anmälan af ett arbete af denna art borde i
främsta rummet framställas Franska florans egendomliga
skaplynne, sådant det i närvarande-arbete framstår, så mycket
mer som Franska floran, näst det insulära Englands och de
peninsulära Hispaniens och Skandinaviens, är bland de
Europeiska större florområdena den mest naturligt begränsade,
åt tvenne sidor af haf, i södern af Pyreneerna och
Sjöalperna. Endast i nordost är gränsen sväfvande, så att ofta
samma växtställe i Jura och Elsas (ehuru under olika
benämning) upptages både i Tyska och Franska flororna.
Frankrike erbjöd under den Napoleontiska tiden det mest slående
bevis på olämpligheten af politiska gränser för en flora,
hvilka utvidgades hvarje år, så att sista Supplementbandet
till Decandolles Flore Francaise äfven upptog hela Piemonts,
Belgiens, Hollands o. s. v. floror. Författarne hafva
återgått till Frankrikes naturliga gränser — och räkna icke ens
Corsica (som egentligen tillhör Italiens) till den egentliga
Franska floran (se titeln). Deremot sakna vi de
undervËn-gelsk spira lydande Normandiska öarne, men detta inverkar
icke på framställningen, då deras vegetation fullkomligt
öfverensstämmer med den närliggande Franska kustens. Vi
erinra oss ej mer än en enda, för dem egendomlig, art, neml.
Centaurea Isnardi L., hvilken Decandolle förmodar
ned-stämma från C. aspera. Franska floran blir så begränsad
sannolikt den rikaste, liksom Englands den fattigaste, af alla
de större naturliga florgebiet, hvaruti Europa fördelas, så
väl genom de tvenne olika haf, som skölja dess stränder,
som genom Auvergnes och Dauphinès egendomliga
geognostiska bildning. Fördelas Europas lågland i trenne större
geografiska bälten, som bäst torde utstaka gränserna för södra,
mellersta och norra Europas vegetation, nemligen Kornetsx
Vinranhans och Olivens, tillhör Frankrike väl
hufvudsakligen den medlersta, men under den förstnämnda falla
nordvestra, under den sednare Medelhafs-provinserna.
Frankrike erbjuder derför en fullkomlig jemnvigt emellan den
syd-och nord-europeiska vegetationen, vida mer än Tyskland.
Mänga i Skandinavien inhemska växter, som saknas i
Tyskland förekomma i Frankrike, så väl längs vesterhafvet t. ex.
Silene maritima, Conopodium denudatum, som på Pyrene-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
