Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
litt
erna t. ex. SalLv glauca, Phyllodoce coerulea m. fl.; de
sednare sannolikt äfven för hafsklimatets skull. Räknar man
likväl Schweitz till Tyska floran blir Tyskland centern för
Europas fjällvegetation, som der fullständigast representeras.
Anmärkningsvärdt är, att af flera slägten, t. ex. Primula,
Hieracium etc. vissa på medlersta Europas alpkedja allmänt
spridda typer saknas på Pyreneerna, ehuru der uppträda
andra, egendomliga, men med de förra analoga. Ehuru rikt
och lockande fältet än är, böra vi här icke för närvarande
närmare ingå deruppå, då vi i detta hänseende torde ega att
vänta en utförlig framställning af författarne sjelfva.
Arbetets framställning afviker betydligt i form från den
hos oss antagna. Efter namnet följer en väl väld synonymi,
sä ställd, att artbegreppets successiva utveckling klart
framstår. Derefter följer en utförlig beskrifning, men inga
diagnoser, men man kan anse som diagnos h-ad i beskrifningen
är tryckt med cursiv stil. Vi anse ock detta numera, sedan
diagnostiken måst öfvergifva den Linneanska enkelheten,
lämpligast i större arbeten, men för handböcker anse vi
diagnosen ega ett bestämdt företräde. Slutligen följer artens
geografiska utbredning, utan öfverlastande af enskilda
lokaliteter och vid kritiska arter upplysande anmärkningar ur
den äldre litteraturen, utan hvilket hela namnkritiken plöjer
i lös sand. Det är en oförlåtlig ytlighet, att tro sig kunna
afbryta allt samband med det förflutna, utan hvilket det
nyare ej kan förstås. Att äfven Linné sjelf ville så
uppfattas, bevisas bäst deraf, att då han fann sig hafva
misskänt en äldre växt, bibehöll han icke sitt namn för den,
ban sa benämnt, utan öfverförde det till den det rätteligen
tillkom. — Anordningen är med smärre jemkningar i det
hela efter Decandolle. Ruppia hänföres dock ej till
Pota-mogetoneæ utan till Zosteraceæ; månne den ej snarare kan
anses förena dessa familjer, liksom Hypecoum Papaveraceæ
och Fumariaceæ? Gräsen fördelas liksom i Babingtons
nyaste Engelska flora i Euryanthce och Clisanthæ, men
Gra-mina spicata bilda här en egen underafdelning, hvilket visst
icke är naturligt. I antagande af nya slägten äro författarne
synnerligen i denna del (utom Gräsen*)) icke frikostiga. Så
t. ex. aterförenas Albersia **) (orätt kallad Euxolus i DC.
’) Gräsens äldre och kollektiva slägten kunna livarken utan oreda
eller naturvidrighet bibehållas, såsom hos Steudel skett. Något mera
naturvidrigt, hvilket redan Wahlenberg anmärkt, än alt förena
Vahlo-dea med Aira kan svårligen framställas och är det så myckel
flagrantare, som de afvika i de mest väsendtliga karakterer, så alt de icke
ens kunna föras till samma naturliga afdelning.
") Vi böra härvid fästa uppmärksamheten på vår Svenska Ärna-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
