Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
hos oss egentligen inhemska är M. palustris \V. K.; ën merit
högväxt form, M. macrorhiza Pers., är den, som odlas
öfverallt i våra Apotheksträdgårdar och vild eller förvildad
förekommer äfven pä ruderatplatser. Det är endast denna,
som är officineli i hela norra Europa. Den är ock derföre
alla författares M-elilotus officinalis^ tilldess Koch i andra
upplagan af sin Synopsis olyckligtvis öfverförde namnet till
den egentligen syd-europeiska M. arvensis, hvaruti han af
de fleste blifvit efterföljd. Endast de mera sjelfständiga
Engelska botanisterna hafva enhälligt protesterat häremot. En
på våra hafsstränder förekommande form, förd än till M.
vfßcincilis, än till M. arvensis, förtjenar närmare granskning.
57. Af Linnés Euphorbia Esida förekomma hos oss
tvenne former (äfven odlade i härvarande trädgård); dessa
böra närmare undersökas, emedan man i sednare tider
fördelat E. Esula i en mängd arter. Här vilja vi blott
anmärka, att den Öländska, i Herb. Norm., af Ruprecht
hänföres till E virgata W» K.
58. Var länge misskända framställning af Ulmi är nu
allmänt erkänd och antagen, inen vi nödgas ånyo anmärka,
att Xllmus major Smith icke tillhör XI. campestris utan XI
montana.
59. Den Halländska Atriplex crassifolia C. A. Mey,
är bestämd af honom sjelf; af Fischer erhöll jag tillika1 ett
fragment af originalexemplaret. Från denna afviker den
Bohuslänska (A. Babingtonii Woods.) sä betydligt, att jag i
II. N. XIV icke vägade upptaga den under detta namn, utan
«ndast såsom en forma intermedia. Genom frön, nu erhållna
af Herr Lektor Lindeberg, hoppas jag genom dess odling
jemte den äkta A. crassifolia kunna komma till bestämda
resultater. Inga växter återvända under odling så lätt till
sin typiska form som Atriplices. Jag har odlat en mängd
högst afvikande former af A. hastata och calotheca, hvilka
alla redan första året endast frambragt typiska formen.
Äfven den af Babington framhållna skillnaden mellan släta
glänsande och skrynkliga dunkla frön, efter hvilken man
fördelat A. hastata i tvenne serier af analoga former, är,
såsom numera allmänt är bekant, icke konstant. A.
del-ioidea Bab. är den mest typiska formen af båda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
