Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Den nya röda sandstenen, eller Trias, har växter mera
analoga med dem i oolithen än i kolformationen, men de ha
också mycket gemensamt med den sednare. I Lias finnas
talrika arter af Cycadeæ, med åtskilliga Coniferæ och många
Ormbunkar. Inga andra Dikotyledoner eller Monokotyledoner
hafva ännu upptäckts, men det synes sannolikt, att de
existerat i en period, då vedborrande och örtfrätande insekter,
hörande till nyare genera (Elater, Gryllus, Libellula, Carabus
m. fl.), voro ytterst ymniga.
Ooliten innehåller talrika Cycadeæ, Coniferæ och
Ormbunkar och flera slägten af växtätande insekter; och här
igenkännas Monocotyledoneæ i Podocarya och andra Pandanartade
växter. En kotte af Pinus och en af Araucaria ha ock blifvit
funne i England.
I kritformationen uppträda Dicotyledoneæ af en ganska
hög ordning (ss. af Juglans). Characeæ visa sig här för
första gången alldeles lika våra dagars former.
Tertiär-lagren hysa stora massor af många ännu lefvande
slägten och ordningar, så att det är uppenbart, att den
tidigaste Floran i denna period var nästan lika mångformig
som nutidens. I de lägsta Eocena bäddarna finnas Anonaceæ,
Nipa, Acacia och Cucurbitaceæ; man har ock sett ved af
Banksia, knappt skiljaktig från sådan i Australien.
I de eocena och miocena periodernas brunkol har man
identificerat Fjäder-Palmer, Coniferæ och åtskilliga nu
befintliga slägten af Myriceæ, Laurineæ och Plataneæ. Från Rhen
har man beskrifvit en rik och skiftande Flora, som hade
talrika familjer, hvilka nu ej förekomma tillsammans,
omfattande några af de mest egendomliga slägtena i Australien,
Syd-Afrika, Amerika, Ostindien och Europa.
I Molassen och vissa miocena formationer vid Oeningen
och annorstädes i Tyskland, Schweitz och Toscana har man
iakttagit 900 arter Dicotyledoneæ, alla föga skiljaktiga från
nutidens. Der voro Palmer, Popplar, Laurineæ, Ceratonia,
Acacia, Tamarindus, Banksia, Embothrium, Grevillea,
Cupres-sus, Juglans &c. — Alpernas höjning följde på denna
perioden, och i de Europeiska deposita, som omedelbarligen kommo
härefter, finnas prof på Tall, Lärkträd, Gran, Björk, Hassel,
Scirpus lacustris, Phragmites communis och Menyanthes
tri-foliata.
Denna epok efterträddes af isperioden. Den sträckte sig
troligen till båda hemisfererna och afkylde ansenligt den
tropiska zonen. Antarktiska species meddelades åt
Australiens alper, Tasmanien och Nya Seland, och arktiska eller
europeiska former trängdes ned mot Alperna, Caucasus,
Himalaya, &c. De tempererade växterna i båda halfkloten måste
då ha varit inskränkta nästan till tropikerna, och sedan, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
