Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
i grenig, rikblomniig vippa, med isynnerhet de nedre skaften
långa, upprätta; holkfjällen smala, mycket spetsiga, i kanten
bleka, pa ryggen glandelhäriga; bladen blåaktiga, enfärgade,
smalt lancettlika, spetsiga, sträfva, i kanten håriga.
Hieraciutn bifidum Kit. Fr. Epicr. p. 93. Stjelken 1 ., 1
fot hög, enbladig eller bladlös, mer eller mindre tätt
flock-ullig, ofvan midten klynnedeld, 2-blommig, med korta
blomskaft, eller med ånyo klynnedelda grenar, 3—4-blommig;
bladen med mjukhariga skaft, äggrundt attanga, frän basen till
midten fliktandade, med rakt utstående flikar, ofvan gröna,
glatta, hàrbräddade, under blågröna, stjernludna, längs
midtel-nerven håriga; blomskaft och holk tätt flockulliga, med hvit
spets och har. utan glandier; holkfjällen smala, spetsiga;
stiftet skönt gult. Blek. kring Carlskrona och Ronnebv (1854
& 1863)!
Hieraciutn umbellatum L. — dunense Reynier (Lange
Dansk FI.). Bladen lancettlika, tandade,"jemte den fothöga,
uppstigande eller nedliggande stjelken långt och tätt
stvf-hàriga; stiftet alltid brunt och blombrämet stundom gleshärigt.
Blek. Rusaniala (1863)!
Galium Aparine L. I händelse denna arts manga
former annorlunda uppträda i mellersta och öfre Sverige, ma
det tillatas mig här anföra huru de vigtigare af dem
förekommit mig i de södra provinserna.
G. Aparitie L. genuinum: stjelken 4-sidig, glatt, med
ljusare, upphöjda, tätt kroktaggiga kanter, slak. grof,
uppstigande eller klängande; stjelklederna uppsvällda, ullhäriga,
afstånden dem emellan långa; bladen nedtill 5—6, upptill 9—10
i krans, lancettlika, i kanterna och pa ryggnerven tätt
krok-taggiga; blomskaften raka; blommorna stora, hvita; frukterna
stora, gryniga, krokhåriga.
tenerum (Schleich.), mycket mindre än föreg., med flera
liksom tufvade, korta, uppstigande stjelkar; lederna glatta;
bladen omkr. 6 i krans, tunna, n. ovala; frukterna betydligt
mindre.
G. Aparine L. con fertum! Stjelken tradsmal,
nedliggande, med flera korta, tätt samlade grenar vid de ofta
rotslående lederna; stjelkens taggar glesa, rakt utstående;
afstånden emellan bladkransarne mycket korta; bladen vanl. 4 i
krans, upptill oftast ett enda, omvändt eggrunda, pa
ryggnerven släta; blomskaften enblommiga, slutligen nedböjda;
blommorna mycket små, gulgröna; frukterna såsom hos
huf-vudformen. Sk. Lund, pa åkrar vid vestertull, ymnigt (1859).
— G. Apar. v. marinum Fr. Nov. ed. 2, p. 24, växer ännu
ymnigt »in extimis muninientis ab undis maris sæpe suffusis»
vid Malmö och är, såsom Prof. Fries sjelf i Bot. Not. 1841
p. 183 och Suin. Yeg. Scand. p. 182 säger, identisk med G.
Apar. — tenerum (Schl.). Pä tången blir den långsträckt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
