Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
en viss trakt förekommande former böra anses som typiska
arter och att systematiskt gruppera dera, kan visserligen ha
sina vanskligheter i fråga om slägtet Salix, der ofta inom
en föga vidsträckt rymd arterna betydligt variera och på
mångfaldigt sätt fläta sig samman med hvarandra; men
mycket svårare blifva dessa uppgifter, när det gäller att
bestämma och ordna formerna i ett vidsträcktare, naturligare
begränsadt område t. ex. hela Norden, och ännu mera om det
gäller att så framställa jordens alla hittills kända Salices.
Ty naturforskaren bör inse, ju mera hans synkrets vidgas, att
identiska former ej uppträda på olika ställen och att
vegetationens mångformighet och våra arters s. k. obeständighet
i väsentlig mån har sin grund i klimatets och jordytans
nuvarande, liksom förut sig bildande olikheter. Vore detta
allmänt erkändt, så skulle ej, såsom nu, stora och
polymor-pha slägten framställas, såsom de visa sig i blott ett land
(t ex. Rubus vid llhen, Hieracia i Pyreneerna o. s. v.),
ehuru det är klart, att der ett slägte har sitt centrum, der
kan det bäst och naturligast uppfattas. Iläutinnan må man
se förklaringen, hvarföre jag trott mig böra söka efter andra
grunder för den systematiska anordningen af pilarnes arter
än dem, som hittills i allmänhet blifvit följda.
I de Skandinaviska Naturforskarnes förhandlingar vid
senaste mötet i Stockholm 1863 har jag i korthet framställt
hufvudgrunderna af den anordning, som jag trott mig härvid
böra följa. Utgående från den principen, att vigten af och
oföränderligheten i organernas former bör bestämma deras
värde och användning såsom karakteren har jag såsom
bestämmande för hufvudafdelningarne antagit hanblommornas
beskaffenhet och ståndarnes antal, för de derpå följande
af-delningarne honblommornas olikheter (företrädesvis
förhållandet mellau fruktämnets skaft och stiftet), samt för de
särskilda grupperna de mångfaldiga skiljaktigheter, som det
ve-gativa systemets organer (stammen, grenarne, knopparne och
bladen) erbjuda. Hvarje större eller mindre afdelning blir
följaktligen én sammanfattning af naturliga karakterer och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
