Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
derföre ingalunda artificiel, ehuru så stundom kan synas. Jag
har till följe häraf indelat slägtet Salix i trenne
hufvudafdelningar: Pleiandræ med 3 — många ståndare, Diandræ
med 2 fria ståndare och Synandræ med mer eller mindre
sammanväxta ståndare. Af dessa tillhöra Pleiandræ nästan
uteslutande de tropiska regionerna både i gamla och nya
verden; ensamt S.pentandra och triandra med Amerikanska
slägtingar förekomma vilda jemväl upp i kallare nejder, och
fastän de andra representanterna af denna hufvud-afdelning,
som i odladt eller förvildadt tillstånd hos oss förekomma,
neral. S. alba och fragilis, här oftast förete blott 2 ståndare,
så ser man dem ej sällan ega ännu flera (3—6), och deras
hybrider (S. cuspidata, hexandra etc.) hafva alltid flera än 2.
De utmärka sig dessutom genom alldeles samma karakterer
som sina tropiska samslägtingar, af hvilka de äro liksom
framskjutna förposter mot norden, såväl till bladen som
blommorna, tillsammans bildande en högst naturlig afdelning
— troligtvis den ursprungligaste af Salices —, för hvilken
hanblommorna äro det mest karakteristiska och konstanta.
En annan lika naturlig afdelning är ock Synandræ,
innefattande tvenne så distinkta typer som S. incana och S.
purpurea med dessas härledda former och många hybrider, så
utmärkte ej allenast genom de mera eller mindre
sammanväxta ståndarne, utan jemväl genom hängenas, bladens ocli
hela buskarnes utseende, att man lätteligen vore frestad att
till eget genus från Salix afskilja desamma. Alla de öfriga
utgöra den stora hufvudmassan af Salices, S. diandræ,
utmärkta genom sina 2 fria ståndare, i spetsen oftast mörkare,
qvarsittande blomfjäll och ensamma glandel, samt innefattande
’ nästan alla i jordens tempererade och kalla nejder
inhemska pilarter. Denna afdelning — centrum och flertalet —
afdelar jag vidare i trenne underflockar, bestämda efter det
till vigt och konstanthet i värde andra organet eller
honblomman, neml. microstylæ, hvilka ega kort stift men långt
fruktskaft, macrostylæ med långt stift och intet eller kort
fruktskaft, samt podostylæ, som ha stiftet och fruktskaftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
