- Project Runeberg -  Botaniska notiser / 1866 /
134

(1839-1846)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

134

hvarandra bilda öfvergångar, huru de liksom sträfva att i
sina formers mångfald efterapa hvarandra och antaga något
visst förherrskande skaplynne, samt huru omöjligt det derföre
ofta är att rätt särskilja sjelfva arterna t. ex. just de
nyssnämnda S. caprea, cinerea och aurita, S. pliyliccefolia och
nigricans m. fl., så har jag trott, att ett uppräknande af
dem ej borde ifrågakomma, dels derföre att de i och för sig
ej bidraga till att göra sammanhanget mellan massan af
arterna bättre inseddt, dels emedan man ej alltid han vara viss
på, huruvida de verkligen äro att anse som hybrider eller
som blott modifierande mellanformer. Helt annorlunda är det
deremot med det andra slaget; deras hybrida natur är i de
flesta fall satt utom all fråga, och de bidraga i hög grad till
att af hela Äiføc-byggnaden göra denna hopflätning i alla
rigtningar, hvarigenom den just får sin största egendomlighet
bland fanerogamerna, sin största svårighet för utredandet,
men ock sitt största intresse för forskaren *).

*) Sedan manuskriptet till denna uppsats redan i Augusti månad d. å.
var till Notisernas utgifvare öfverlemnadt, har jag mottagit Wimmers
nyaste arbete, Salices europtæ, Vratisl. 1866, för hvilket jag på ett annat
ställe skall fullständigare redogöra. Trogen sin förra method, afsöndra|’
han derstädes hybriderna från de genuina arterna och ger dem inga
species-namn, utan uppkallar dem efter sina påstådda föräldrar t. ex. S.
alba-Jra-(ßlis o. s. v. Jag har trott mig böra följa ett motsatt förfaringssätt, dels
derföre, att man någongång kan vara i villrådighet eller åtminstone osäkerhet
om dessa hybriders verkliga ursprung (t. ex. S. uudulata, som Wimmer nu
anser härstamma från S. albo, och triandra, men förr af S. viminalis och
triandra), dels emedan de ofta nog fixera sig till temligen allmänt
förekommande och distinkta former (såsom just nyssnämnda S. widulata, S.
Smithiana, ambigua, versifolia in. fl.), och slutligeh emedan de, såsom ofvan
nämndes, bidraga att åt pilarnes systematiska anordning gifva denna bild
af helhet och sammanhang, som är så vigtig för uppfattningen af deras
natur. Vill man deremot, besegrad af svårigheterna, alldeles uraktlåta
allt bemödande att af detta slägtes former lemna någon systematisk
anordning, utan blott efter behag gruppera dem i fullkomligt fristående grupper,
utan att angifva dessas inre sammanhang’, då kommer man, såsom
Wim-mer, temligen lätt från saken, men då glömmer n^an oek, att "systema
nalurah est finis botanices".

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:35:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/botnotiser/1866/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free