Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
v. s. en så stor affinitet, att man stannar i största
villrådighet, huruvida de båda skola anses utgöra en art eller vara
specifikt skilda. Mest utvecklad är S. cordata, ett ej
oansenligt träd med blad af 5—6 tums längd, vid basen djupt
hjertlika, i kanten mycket sågade, långt tillspetsade och
försedda med stora stipler. Men högre mot norden förminskas
yppigheten i alla dess delar. Den öfvergår nu småningom i
S. Novæ Angliæ Ands., som synes ega en vidsträckt
utbredning öfver Nord-Amerikas alla subarctiska regioner, tills
den på höjderna af de Klippiga bergen och i Ishafvets
kustländer krymper hop till likhet med S. 7nyrsinites och
slutligen liknar en dvergform af Vaccinium uliginosum
(S.myr-tillifolia Ands.). På vestsidan af Nord-Amerika framstå
tvenne med S. cordata teml. närbeslägtade arter, S.
Bigelo-xuii Torr. och S. Barclayi Ands., hvarjemte en af de
täckaste pilar, jag sett, S. pyrifolia Ands., lifligt erinrar om
den sibiriska S. pyrolæfolia. Japan och närliggande öar
(kanske också Kina) hysa ett par med förenämnda i högsta
grad närbeslägtade former: S. padifolia Ands. (med S.
vi-ridida Ands.) och S. Miquelii Ands. (med S. vulpina
Ands.); i Himalaya synes den vackra S. elegans vara ymnig
och så sammansatt af S. triandra- och S. Aastøtø-grupperna
(nord och söder!), att man sannerligen är villrådig om dess
rätta plats. Derpå uppträder i sydliga delen af Sibirien S.
rhamnifolia Pall. (erinrande om S. phyliccefolia) och mera
vester ut den praktfulla S. pyrolæfolia, hvilken dock genom
de allra tvetydigaste former sammanflyter med de europeiska
S. hastata och S. glabra. Så se vi rundt kring den kalla
tempererade zonen ett band af former knyta sig tillsammans,
i hvilket delarne svårskiljbart gripa in i hvarandra.
27. S. hastata L. förekommer mest utvecklad i de
djupaste och yppigaste fjälldalarne; nedstigen till låglandet (i
s. Sverige, Danmark o. s. v.), blir den lägre, får mera
rundades teml. styfva blad och blommar tidigare; uppstigande
på högfjällen, blir den en låg krypande risig buske med smalt
jemnbreda, helbräddade blad och långt bladiga hängen, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
