Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
olik den typiska formen, att man knappast skulle tro dem
höra tillsammans (ofta derföre förvexlad med S. arbuscula).
Den form, som förut framställts under namn af S. hastata
hyperborea och som jemförts med S. trianclra, är en
tillfällig form i Finmarken med tätblommiga honhängen och
någorlunda analog med S. elegans. I våra trakter bildar S.
hastata hybrider med S. lanata (S. Hartmaniana Ands.),
reticulata (S. reticuloides Ands.), herbacea (S.
sarmenta-cea Fr.), i Danmark med S. cinerea (se Langes Flora),
i Schlesien med S. silesiaca (S. chlorophana Ands.), i
Salzburg med -S. lielvetica (S. Hateri Kern.) samt i n. ö.
Sibirien med *S. myrtilloides (S. Schrenckiana Ands.).
S. glabra är en för bayerska, österrikiska och
norditalienska alperna egendomlig form, som afviker från S.
hastata genom alla sina delars glatthet, bladens styfhet, föga
skaftade kapslar och långt stift. Kerner anser den närmast
beslägtad med S. nigricans, och af denna art uppföras flera
hybrider, som naturligtvis ej kunna finnas hos oss. En af
dessa, S. Mielichhoferi, som ansetts synonym med S.
jninc-tata Wnbg., tror jag knappast vara specifikt skild från S.
glabra.
c. Macrostylæ: kapslerna vanligast oskaftade, men med
mer eller mindre långt utdraget stift.
IX. S. pruinosæ s. S. daphnoides: stora, ofta
trädartade buskar med långsträckta, smalspetsade blad och stora
hornformiga knoppar, oskaftade hängen, vid blomningen
lysande af de grå- eller gulhåriga fjällen, glatta kapslar med
långt stift.
28. S. daphnoides Vill., en väl känd art, särdeles
ymnig i de sydeuropeiska fjällen, hos oss i Dalarne och längs
Klarelfven, i Norge ymnigare. Wi mm er anser (Sal. europ,
p. 7), att den svenska är skild från den egentliga S.
daphnoides och benämner den S. pulchra; den skall ock finnas
vid ’Kænigsberg och vid Thun samt har af Wimm. förr
blifvit ansedd såsom hybrid af S. daphnoides och acutifolia.
Då jag omöjligen kan finna något, hvarigenom dessa från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
