Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 Egendomligheten vid växternas befruktning.
stora ståndarknapparna och ut mellan de inre kalkbladens
basaldelar. Der utanför omfattes de af de yttre skålformiga
kalkbladen och skyddas sålunda noga för befruktning, så
länge deras egna antherer icke äro uttömda. Dessa, som
ligga öfver märkena, skiljas nemligen från dem genom de på
midten tätt sammanslutna inre kalkbladen. När nu
anthe-rerna äro affallna eller afmjölade, skilja sig dessa kalkblad,
och då nu äfven de yttre draga sig tillbaka, blifva märkena
fullkomligt fria och åtkomliga för befruktning. Nu först
utspärras också deras förut mer eller mindre tilltryckta papiller.
Man ser således, att mellan de sam- och skild-könade
Ru-mex-arterna icke är ett så särdeles stort svalg, då äfven en
samkönad art finnes, som icke är mäktig af själfbefruktning.
Hos Rumex acetosa äro de yttre kalkbladen alldeles
tillbakaböjda, — måhända derföre att de här icke behöfvas för att
omsluta märkena.
Om vi härifrån vända oss till de protogyna
dicho-gamerna, vill jag bland dessa nämna Scirpus lacustris,
Scirpus maritimus och Eriophorum angustifolium, hvilka alla äro
så tydliga protogynister, att märkerna redan äro alldeles
förvissnade, innan ståndarne börja visa sig utanför hyllet. Hvad
Eriophorum angustifolium beträffar, torde den dock egentligen
höra till de diklina växterna. J. M. Norman omtalar
nemligen i en uppsats öfver åtskilliga kärlväxters förekomstorter
inom nordliga Norge, att han funnit denna växt polygam. Jag har
visserligen hos alla de exemplar, jag hittills undersökt, funnit
båda könen i samma blomma, men intet hindrar, att ju icke
denna växt så väl som Fragaria elatior understundom äfven
kan förekomma skildkönad. Det antagandet ligger tvärtom
ganska nära tillhands, att en så starkt dichogam växt som
E. angustifolium under vissa omständigheter kan öfvergå till
polygam. Hildebrand anför också verkligen flera fall, der
det ena könet felslår i somliga blommor just derföre, att det
tillfölje af växtens dichogami derstädes blir öfverflödigt. Ett
ganska tydligt exempel härpå har jag funnet Oe.nanthe
fistu-losa vara. Om denna växt säger Adjuncten Areschoug i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
