Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 Egendomligheten vid växternas befruktning.
längas, och först, när de nått samma höjd, som ståndarne
förut innehaft, öppna de sina märken.
De icke-dichogama växterna har jag mindre kunnat
sysselsätta mig med, då deras studium i allmänhet fordrar
något vidlyftigare undersökningar, än jag haft tillfälle att göra,
och jag har således föga att om dem här anföra. Tvenne
till denna grupp hörande växter vill jag dock nämna, hvilkas
blommor, eget nog, synas mera bildade för att undvika en
befruktning från främmande håll, än för att befordra en sådan.
Dessa äro Anchusa officinalis och Lycopsis arvensis. Båda
ha, som bekant, sina blommor nästan tillslutna af
blomkronans i pipens mynning fastade bihang. Hos Anchusa stå dessa
bihang upp öfver pipen och böja sig der tillsammans. Nu är
det visserligen sannt, att insekterna utan särdeles stor svang-
o 7 ra
het kunna böja dessa åt sidan så mycket, att de med sitt
sugrör kunna komma i beröring med de straxt derunder
befintliga anthererna. Men först och främst måste alltid vid
sugrörets utdragande en del af de vidhäftande pollenkornen
förmedelst bihangen här hållas qvar i blomman, och för det
andra, om äfven något pollen skulle medfölja ut, bör detta
vid insektens inträngande i nästa blomma så afsopas, att
åtminstone en högst obetydlig del kan komma fram Cl 11 dess
märke. Att dessa bihang i verkligheten också göra denna tjenst
inses lätt deraf, att man vanligen finner dem fullsatta med
pollenkorn, som icke ditkomma på annat sätt. Annu
tydligare framträder detta förhållande hos Lycopsis arvensis.
Denna har nemligen icke såsom Anchusa ståndarknapparne
fästade i pipens mynning utan vid dess midt, och bihangen
äro här knöllika och sluta så tätt tillsamman och äro så
hårbesatta, att det verkligen är svårt att inse, huru något
pollenkorn skall kunna passera förbi dem. När man till allt
detta lägger, att könen hos båda dessa arter äro fullkomligt
samtidiga, och att frömjölet från anthererna med lätthet kan
falla på det med deras nedre kant jemnhöga märket, synes
det verkligen, som om naturen vid dessa blommor åtminstone
O 7
i yttre afseende gynnat en sjelfbefruktning. Det är likväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
