Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35 Om Galeobdolon luteum Huds.
trubbiga, enkelsågade af stora rundade sågtänder, som hafva
tydlig udd, de öfre deremot aflångt lancettlika, mot basen
afsmalnande, kort tillspetsade och ojemnt enkelsågade af
något spetsiga, framåtrigtade sågtänder, rikblommiga
blomkransar af blommor så stora som hos den nordiska formen och
smalare, längre tillspetsade fodertänder. Denna mellanform
torde närmast motsvara Persoons G. vulgäre ß. montanum
och öfverensstämmer temligen noga med Godrons
beskrifning på G. luteum i Flore de France.
Då nu dessa båda former — den Skandinaviska och
den Illyriska — oaktadt de gradvisa öfvergångarne dem
emellan äro så betydligt afvikande från hvarandra, att de ej böra
öfverses, utan i artbeskrifningen upptagas såsom de yttersta
formerna af artens formserie, så följer äfven häraf, att
ingendera kan anses vara denna arts egentliga hufvudform. De
uppträda också, den ena på nord-, den andra på sydgränsen
af artens utbredningsområde. Denna växt tillhör nemligen
egentligen mellersta Europa; i södern är den inskränkt till
bergstrakterna och i norden till sydligaste delen af
Skandinavien (Skåne, Blekinge, Norge i Bergens stift). Om man
får anse artens hufvudform vara den, som förherrskar i
centrum af artens utbredningsområde, så borde sålunda den i
mellersta Tyskland förekommande formen, sådan den t. ex.
uppträder kring Wien, betraktas soin hufvudform. Jag
föreställer mig derföre, att af Galeobdolon luteum Huds. böra
upptagas trenne former, som på följande sätt karakteriseras:
Forma borealis (G. vulgäre Pers.): stjelk uppstigande,
från sin nedre del utvecklande krypande bladskott, för öfrigt
enkel, hårig, ungefär qvartershög; blad mjukhåriga, ofta på
undre sidan rödaktiga, på öfre hvitfläckiga, mot stjelkens
spets föga aftagande i form och storlek, njurlika eller
hjertlika, trubbiga, enkelt sågade af stora rundadt trubbiga,
upprättstående såg-tänder, som nästan sakna udd; de öfversta
blomstödjebladen äggrunda; blomkransar 6-blommiga af storø.
blommor, fodertänder bredare, kortare uddspetsiga , glest har-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
