Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smarro notiser.
69
har vid basen afsmalnande, på bladskaftet nedlöpande blad,
liksom P. angustifolia. Möjligen är det denna P. saccharata,
som Retzius menar; den är nemligen funnen i Pommern.
Draba trichella är ypperligt afbildad i Flora Dan. t.
2418 under namn af Draba corymbosa Brown. Ar den
verkligen Browns art, bör detta namn såsom äldre
föredragas.
Viola umbrosa är en i hela subarktiska zonen utbredd
art. Den upptäcktes först af Laestadius och beskrefs i
K. Vet. Ak. handl. 1824 p. 164 som afart af V. palvstris
och af Wahlenberg i FI. Suec. p. 543 1826 (utkom 1825)
som tvifvelaktig varietet af V. Järta. Som egen art
upptogs den i Nov. FI. Suec. 1828. Uti ett af de senaste
häftena af Linnaea 1826 p. 406 beskrefs den af Gingis under
namn af Viola Kamtschatka. Ytterligare beskrefs den af
Wei n mann i Linn. 1836 p. 68 från Ingermanland under namn
af V. borealis. Af dessa namn är Viola umbrosa det äldsta
och lämpligaste. Men arten förekommer äfven i N. Amerika
under en större frodigare form (såsom vanligt med arter
gemensamma för N. Amerika och Europa) och är der känd
under namn af Viola Selkirkii.
Wahlbergella affinis. Under studium af de äldre
författarne finner man, att de flesta nya arter redan af äldre
författare varit upptäckta och beskrifna, fastän de sedan
blifvit öfversedda och förgätna. Så är äfven förhållandet med
Wahlb. affinis. Den upptäcktes redan af Montin under
hans Lappska resa 1750, samt finnes beskrifven i
dissertationen de Splachno (Linn. Amoen. Acad. II. p. 226) under
Wahlbergella apetala (Cucubalus 1. c.); "Hujus varietas
semel a me lecta est corolla exstante, nec inträ calycem
occidtata, petalorum limbis lineae longitudine, sulcis
tri-bus exaratis."
Bestämningarne och ännu mer benämningarne af de
alpina Epilobia i Babingtons sista (6:te) upplaga af
Manual of British Botany afvika från de i Sverige antagna
och förtjena uppmärksamhet. Under Epilobium alpinum L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
