Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om il et fä rgade hullets betydelse för växten. 117
de förre, försedda med honingsafsöndring och färgadt hylle,
de senare saknande bådadera.
Hos blommor, hvilkas byggnad afser insekternas biträde
vid befruktningen, träffa vi naturligen den största mångfalden
af former, ofta beräknade specielt för den eller den
insektartens medverkan. Af yttersta vigt för dessa blommor är
honingsafsöndringen, och då den spelar samma rol i fråga om
dessa växters befruktning som fjedern i ett ur, skall jag
något närmare för densamma redogöra.
Om honingens betydelse för växten har allt från
botanikens äldsta dagar de mest skilda åsigter varit hyllade, af
hvilka vi vilja anföra trenne. Enligt den första, den på
Linnés tid rådande, skulle honingen lända blomman sjelf till
omedelbar nytta, derigenom att den antingen hölle
fruktämnet fuktigt och smidigt, sålunda befordrande pollens inverkan
på fröknopparne, eller genom att nära de mognande fröen.
Enligt den andra, framställd af Krünitz i hans
"Oekonomi-sclie Encyciopedie", skulle honingen vara skadlig för
blomman, om den ej af insekterna afhemtades, emedan den då
till sin konsistens förändras och förtjockas, bekläder
blommans inre som ett öfverdrag och så förhindrar fruktens
utbildning. Enligt den förra åsigten äro insektbesöken något för
blomman skadligt och tillfälligt, enligt den senare för
blomman nyttiga, nödvändiga och en naturens anordning.
Mot den förra åsigten kan man bland annat anmärka,
att hos många blommor så väl honingsafsöndrande organet
som honingen sjelf äro långt aflägsnade från fruktämnet och
således hvarken kan hälla detsamma fuktigt eller tjena fröen
till näring, samt att äfven hanblommor hysa honing; mot den
senare, att blommor, hvilka skyddas för insektbesök, ej lida
anthererna, ss. hos Urticaceæ; den andra, blommor, organiserade för
sjelf-befruktning, de s. k. cleistogama blommorna öller sådana, hvilka aldrig
öppna sig, ss. hos många Papillonaceæ, men dessa båda klasser, hvilka
höra till undantagen, skola vi här förbigå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
