Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Sverige? Rosn-art«r
77
rätta, qvarsittande foderflikar; Kronblad mörkt
rosenröda, säll. hvita,
b. Småbi, på undre sidan med talrika, rödaktigt (ferruginösa)
erlandler, deraf starkt luktande ("odore terebinthaceo").
O
6. B. sepium (Thuill?; Koch — såsom R. canina <5l).
Taggar likform., vanl. föga talrika: Småblad
dubbel-sågade: Frukter läderartade, med utstående, affallande
foderflikar, jemte skaften glatta: Kronblad vanl. hvita.
(R. inodora Fr., Hn.)
7. B. ridnginosa L. mant. II., 564.
Taggar olikform., vanl. mycket talrika; Småblad som
föreg.; Frukter som föreg., men jemte skaften ra. 1. ra.
styft glandelhåriga; Kronblad oftast mörkt rosenröda.
Följer nu att framställa några anmärkningar med
anledning af min behandling af några blad ofvanstående arter.
Ii. v Mosa L.
Rörande hit förda trenne former är det ytterst svårt att
komma till någon fullt stadgad åsigt, Vanligen framställas
de numera såsom skilda arter. Linné skilde dem icke från
hvarandra. Då ban 1753 utgaf sin Species plantarum och
derst. beskref sin R. villosa foliis utrinque villosis, fructu
spinoso, kände han den endast från "Europa australi" och
åsyftade då säkerligen den form, som 1762 af Prof. Herrmann
i Strassburg beskrefs under namn af R. pomifera. Men i
Flora Suecica ed. II. intager Linne’ bland tilläggen under n:o
1295 R. villosa (till hvilken citeras Hallers Enum. Stirp.
Helv. – och Sp. pl. 491). Denna R. villosa hade då nyligen
o d
blifvit funnen vid Åkerö i Södermanland af P. Osbeck.
Akerö-exempl. lära emellertid enl. Fries Nov. 150 tillhöra R.
to-mentosa eller mollissima, hvilken senare ock under namnet
R. villosa ligger i Linnés herb. (enl. Woods och C.
Hart-man). Hvad nu först angår dessa 2 former, R. pomifera och
R. mollissima, så äro de obestridligen i sina extremer mycket
skilda — både habituelt och genom ofvan anf. kännetecken;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
