Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trk för norden nya epipactis arter
3
räknade man i den europeiska Horan allmänt med 5 huvudtyper, vilkas
systematiska rang dock värderades högst olika. I anslutning till Irmisch
(1842. 1847) och Reichenbach fil. (1851 pp. 141—144) ha de ofta
ställts som varieteter eller underarter under E. Helleborine. Vi återge
här Reichenbachs uppställning:
E. Helleborine (L.) Cr.
1. microphylla (Ehrh.)
2. rubiginosa Cr. *J
3. varians Cr.
4. viridans Cr.
5. violacea Dur. Duq.
Senare ha i allmänhet åtminstone vissa av dessa typer tillerkänts
artrang. Detta gäller särskilt E. microphylla (Ehrh.) S\v. och E.
atro-ruberis (Hoffm.) Schult. [ = /’.’. rubiginosa (Cr.) Gaud. = E.
atropurpu-rea Räf.], vilkas omgränsning också varit relativt klar. Dock har namnet
E. microphylla totalt missförståtts i nordisk floristik (se nedan).
Felbestämningar mellan E. Helleborine och E. atrorubens äro också
ingalunda sällsynta, men detta synes mest hero på arternas stora
variations-amplitud, vilken i sin tur sammanhänger med deras stora ekologiska
amplitud och vilken medför, att enstaka exemplar, särskilt sådana
som äro insamlade i olämpligt stadium eller illa konserverade, kunna
bli omöjliga att säkert bestämma.
Även i fråga om var. violacea har i stort set! allmän enighet
uppnåtts. Typen betraktas oftast som underart under E. Helleborine men
ej sällan som egen art och då under högst skiftande namn, såsom
E. piirpurata Sm. (vilket synes vara det giltiga namnet), E. sessilifolia
Peterm., E. violacea (Dur. Duq.) Bor. och E. varians Cr. I nordisk
floristik har varietetsnamnet violacea emellertid använts i oriktig
betydelse. näml. om E. atrorubens (se nedan).
Som var. viridans betecknade Reichenbach fil. den typiska
E. Helleborine, vilken när artnamnet tagits kollektivt, nästan lika ofta
kallats var. platyphylla Inn.
Den femte varieteten slutligen, den yngre Reichenbachs var.
varians, är den som vållat de största bekymren. Det av Reichenbach
fil. brukade namnet har visat sig vara felaktigt, ty som Fleisciimann
& Rechinger (1905 pp. 267—271) senare kunnat påvisa, avsåg Crantz
med sin E. Helleborine c. E. varians tvivelsutan den yngre
Reichenbachs var. violacea eller m.a.o. E. purpurata Sm. Således är även den
betydelse, vari namnet varians använts i Norden felaktig, ty hos oss
har det brukats för E. persica (se nedan). — Vad Reichenbach fil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
