Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
j. a. nannfei,dt
stämma med den Wahlenberg.ska Sent/tias Intijolin y nlbens från
Vadstena och med den FRiESska E. medin n. från Herremölla i Skåne.
Vidare har en kollekt från vartdera av landskapen Öland och Gotland
samt en från sydligaste Halland kunnat hänföras hit.
Under min undersöknings fortsatta gång kunde samma typ visas
ha en vidsträckt utom-nordisk utbredning. Sålunda står det efter
lie-skrivning och citat utom allt tvivel, att den av Prahl (1890 p. 216) som
E. latifolin ß varians Cr. upptagna växten är vår typ, vilken sålunda
förekommer även i Slesvig-Holstein (»Schattige Wälder, zerstreut im
östlichen Gebiet, fast immer vereinzelt»; jfr även .Junge 1913 p. 108l.
Några få mellaneuropeiska herbarieexemplar ha anträffats i de
genomgångna samlingarna, näml. en kollekt från Rügen (Sassnitz, 27. VII.
1904, The Svedberg, hl», ips.!), en från f.d. österrikiska Oberschlesien
(»Waldhänge zw. Räusen und Füllstein», 4. VIII. 1879, P. Sintenis, L!)
och en från västra Frankrike (Dép. Vendée: Olonne, »in sylva Pini
maritimae, prope marem», resp. »in pinetis littoris Oceani», 5. VI. 1880.
Ch. Pontarlier. L!, ü!). Den av Krösche (1928 p. 508) från västra
Brandenburg och Hannover beskrivna E. viridiflora f. acutiflom
stämmer så noga till blombyggnaden, atl dess identitet är höjd över allt
tvivel, trots att beskrivningen ej ger någon antydan om växtens utseende
i övrigt. Enligt beskrivning (Ascherson & Græbner 1907 p. 861) och
fotografi (Hegi 1909 p. 376, fig. 441; 1939 pp. 499—500, fig. 706)
hör även E. latifolin f. yracilis Dageförde från Berlin-trakten
(Eberswalde) bil. liksom sannolikt det av Holzfuss (1925 p. 19) under samma
namn meddelade fyndet från Pommern (Stolp: Saleske). Vidare höra
troligen lut en av Grab er (1924 p. 193) från Schweiz (Kant. Waadt:
Yverdon) som E. latifolin subsp. viridijlora var. dilatata Graber
beskriven växt och en av Zimmermann (1910 p. 132) från Baden
omnämnd men ej beskriven »Parallelform der f. gracilis Dageförde aus
dem viridiflora-Kreise».
Vid jämförelse med de från England beskrivna arterna, av vilka
tyvärr autentiskt material ej varit mig tillgängligt, befanns vår växt
överensstämma med /•,’. vectemis (T. & T. A. Stephens.) Brooke & Rose
(Brooke & Rose 1940 pp. 81—89), vilken hittills varit känd endast
från fem lokaler i sydligaste England, näml. Isle of Wight samt
grevskapen Devon. Hampshire, W. Sussex och Kent, varjämte en lokal i
norra Wales (Mold i grevskapet Flintshire) är något osäker.
Oväntat nog anträffades också några orientaliska kollekter, som
ej kunde skiljas från E. vectensis, näml. två från Mindre Asien (»M.
Ida [ = I\as dagh|, in sylvis prope Ivareikos». VII. 1883, P. Sintenis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
