Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III
j. a. nannkeldt
från det hos E. Hclleborine. Rostelhiin är rudimentärt, och pollinierm
falla sönder omedelbart efter antherernas öppnande, varför blommai
förvisso normalt är autogam. Ståndaren har elt kort, men tydligt skat.
Antheren är mycket mindre än hos /.’. Hclleborine.
Hagekup (1945 p. 13) har nyligen visat, att /:". persica (s. n. E.
microphylla), trots sin gracilitet. har samma kromosomtal (2n = 4()
som E. Hclleborine och E. atrorubens (samt E. palustris).
Att arten hos oss så länge förblandats med E. microphylla är högst
förbluffande, då de två arterna i en mängd avseenden äro varandra
högst olika. E. microphylla hör till de åtminstone normalt allogama
arierna med tydligt rostellum. Blommorna likna närmast dem hos L.
atrorubens, och hypochilens bucklor äro hos bägge krusigt, nästan
kamlikt veckade. Blomman är grön och + kraftigt röd- eller violet
-anlupen. Liksom hos E. atrorubens är växtens övre del
(blomställnings-axel. blomskaft, fruktämnen och ytterkalkbladens utsida) nästan grå
av täl krushårighet.1 Hela växten är i allmänhet tydligt rödanlupen och
bladen äro betydligt mindre än hos E. persica, i det att även de största
sällan överstiga 2.0—2,5X1.0 cm. Till utbredningen är E. microphylla
mellan- och sydeuropeisk och når i sydost Krim, Kaukasus och Mindre
Asien. I England saknas den helt, i Frankrike förlöper dess nordgräns
i Paris-trakten och genom dép. Aisne; i Tyskland når den södra
Hannover ocli Brandenburg. Med hänsyn till nordgränsens allmänna förlopp
synes det föga sannolikt, att E. microphylla kan komma att anträffas
i Norden.
Epipactis leptochilu (Godf.) Godf. Bland det danska materialet a\
Eucpipactis i Københavns Botaniske Museums samlingar anträffades
en kollekt, som starkt avvek från alla övriga. Insamlaren,
Overdyre-læge .1. Harbou. hade också uppmärksammat dess skiljemärken, belagt
växten med interimsnamnet E. latifolia var. paucifolia och bifogat en
utförlig och mycket god beskrivning. Ehuru exemplaret, insamlat i
oktober 1940. var i fruktstadium, kunde det med lätthet identifieras
med E. leptochila, en art som tidigare ej anträffats utanför England.
Genom insamlarens tillmötesgående blev jag satt i tillfälle att granska
1 Irmisch (1847 pp. 118—119| uppger sig ha funnit individ, som voro kala
pä såväl stjälk som fruktämnen, »so dass heide eine förmlich glänzende
Oberfläche zeigen men som i övriga hänseenden avveko från typisk E. microphylla
»auch nicht im Geringsten». Skulle man kanske, trots iRMISCHs försäkran om
överensstämmelsen in i minsta detalj, kunna våga en förmodan, att han haft
exemplar av E. persica framför sig? — Gäller detsamma kanske även 1.
microphylla var. glabrescens Yel. från Bulgarien (Velenovsky 1903 p. 17)?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
