Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tre för norden nya epipactis-art kr
17
ytterligare material ur hans eget herbarium, däribland även blommande
exemplar. Han lämnade även brevledes utförliga meddelanden om
fynd-omständigheterna. varur följande må anföras: Växten anträffades först
i tre exemplar, blommande den 7. juli 1939, på Fyn nära Faaborg i
starkt solexponerad sydsluttning (Slotklint) i Dyreborg Skov, där den
växte bland högt men sparsamt gräs i mycket stenigt, något Ierblandat
grus. Fjorton dagar senare anträffade han på ett annat ställe i samma
skog ytterligare c. (5 exemplar, vilka växte under stora starkt skuggande
bokar. I oktober 1940 insamlade ban fruktexemplaren.
Någon mer nordisk kollekt har jag ej kunnat finna, och ej heller
frän Europa i övrigt har jag i de granskade herbarierna sett någon
enda kollekt, som kan hänföras till denna art. Genom Godfery (1933
p. 75) har den blivit känd från de sydligaste delarna av England eller
grevskapen Sussex, Surrey, Kent, Berkshire, Gloucestershire,
Mon-mouthshire och Shropshire, vartill senare kommit fynd i Devon
(Martin & Fraser 1939 p. 59(5). I något annat hind tycks den ej ha
anträffats. Arten synes sålunda vara sällsynt, och tills vidare må man
våga en förmodan, att den är västlig.
De egenskaper hos E. leptochila (Pl. II), vid vilka insainlaren
främst fäste sig, äro följande: Det kraftiga rhizomet låg mycket djupt
och bar talrika rötter; ej sällan utgingo 2—3 blommande stjälkar från
samma rhizom. Stjälkarna voro grova i jämförelse med dem hos E.
Helleborine och bladen påfallande små och breda. Märkligast föreföll
honom dock. att änskönt blommorna nyss öppnat sig, alla de nedre
fruktämnena voro lika ansvällda som fruktämnena hos E. Helleborine
bli framemot fruktmognadstid. I)e stora blommorna voro gröna till
färgen, och blomningstiden inföll bortemot en månad tidigare än hos
E. Helleborine.
Denna beskrivning må blott fullständigas med följande: Växtens
övre del (stjälk, blomskaft och fruktämnen) är tydligt hårig. Blomman
(fig. 2. Pl. IV) överensstämmer lill byggnaden närmast med E.
persica-blomman men är betydligt större, under anthesen öppnare och
utåt-eller uppåtriktad. Kalkbladen äro fastare och mångnervigare. Epichilen
är hjärtlikt triangulär med längden större än bredden. Hypochilens grop
är större och invändigt mörk färgad. Gynostegiet är längre och smalare,
antheren större och längre skaftad. Bägge arterna ha rudimentärt
rostellum, sönderfallande pollinier och autogami som normalt
polli-nationssätt.
Hotanisl.a Xotiser 19’iC>.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
