Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III
j. a. nannkeldt
Epipactis purpurata Sm. København-museets danska material
innehöll ytterligare tre kollekter. härstammande från etl relativt
inskränkt område i östra Jylland, vilka sinsemellan visade stora
överensstämmelser men skarpt avveko från övriga nordiska exemplar. Vid en
närmare granskning visade de sig tillhöra en tredje från Norden ej
tidigare känd art. nämligen E. purpurata. De ifrågavarande exemplaren
äro: »Epipactis latifolia. — Store Ring Præsteskov vest for Taastrup
Sø. — 28/s 74. — Zahrtmann» (distr. 21): »Epipactis latifolia. — En
meget smalbladet Form fra Frilieden [pr. Aarhus]. — 22/g 1918. •—
Poul Larsen» (distr. 21) och »Epipactis latifolia var. violacea.
Leret Skovbakke i Klokkedalen ved Uth Kirke, Horsens, Jylland.
-10. 8. 1901. — leg. K. Winstedt» (distr. 24). Konservator K. Wiinstedt
har i brev meddelat mig, att han på ännu ett par ställen i samma trakt
iakttagit en sannolikt hithörande växt.
Om artens ståndsortsekologi inhämtar man i den mellaneuropeiska
litteraturen, att den växer i fuktiga och skuggiga skogar, helst av bok
eller lind. där ljuset på våren fritt kan nå ned och uppvärma marken.
Dessutom bör mineraljorden räcka ända upp eller nästan ända upp
till markytan (se t.ex. Ziegenspeck i Kirchner, Loew & Schroeter
1936 p. 112).
Artens allmänna utbredning är vidsträckt men - som det vill
synas — ganska söndersplittrad, och blott undantagsvis uppträder den
i större individrikedom. Dess totalutbredning är svår att ånge, då den
säkerligen mångenstädes är förbisedd och litteraturuppgifterna ej alltid
äro pålitliga. En sammanställning av sedda exemplar och av trovärdiga
litteraturuppgifter ger följande bild. Arten är i England känd från de
sydligaste grevskapen från Kent till Gloucestershire, Worcestershire,
Berkshire, Oxfordshire, Buckinghamshire och Bedfordshire (Godfery
1933 p. 69). Druce (1932 p. 282) uppger en mycket vidsträcktare
engelsk utbredning, men hans material är ej kritiskt granskat. Från
Irland föreligga inga uppgifter. De franska fynden fördela sig på
departementen Meuse, Calvados, Orne, Seine-et-Oise, Cher, Loir-et-Cher
och Dordogne (Rouy 1912 p. 205). 1 Schweiz har arten anträffats i
kantonerna Neuchåtel, Solothurn. Aargau, Basel. Zürich. Bern och
Valais (Graber 1924). Vidare är den känd från Elsass och Lothringen
samt från de flesta delar av Tyskland, där den i norr når Pommern
(Holzfuss 1925 p. 18) samt Ost- och Westpreussen (Abhomeit 1940
pp. 1153—1154). Det ovan omtalade av Nolte i närheten av staden
Oldenburg samlade exemplaret tillhör samma art, men f.ö. saknas den
liksom hela släktet på nordvästtyska låglandet. Särskilt rikligt tycks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
