Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tre för norden nya epipactis-art kr
21
Avslutningsvis må ett försök göras att ge ett examinationsschema
över de nordiska Eucpipaetis-arterna:
1 a. Stjälkens översta del jämte blomskaft och fruktämnen nästan kal. |Sir små,
grönvita, även under anthescn smalt klocklika, med smala, fånerviga kalkblad
(ytterkalkbladen c. 8X2,0—2,.j mm). Blad få (3—6), tunna, äggrunt lancettlika,
vanl. c. 4—5X2,0—2,5 cm. Kostellum rudimentärt. Pollinier sönderfallande.
E. persica.
1 b. Stjälkens översta del (samt blomskaft och fruktämnen) tydligt hårig—lätt
gråluden. Blr större (el. åtm. med bredare kalkblad), starkare färgade och
under an thésen öppnare.
2 a. Blr livligt gröna, med stora mångnerviga kalkblad (ytterkalkblad 10—12X
4—5 mm). Bostellum rudimentärt. Pollinier sönderfallande. Blad brett
äggrunda—äggrunt lancettlika. Ofta flera blommande stjälkar från samma rhizom.
E. leptochila.
2 b. Blr (normalt) ± röd- el. violettfärgade. Bostellum väl utvecklat. Pollinier
sammanhängande.
,’i a. Blad smalt och spetsigt elliptiska–lancettlika, med mycket kort slida el.
blott halvt stjälkonifattande, undertill på nerverna och i kanten med ovanligt
tydliga, n. håiiikt utdragna scabritier. Blr stora (ytterkalkblad 10—12X
4—5 mm),+violetta. Hypochilens grop ljust violett. E. purpurata.
3 b. Blad brett äggrunda—elliptiska, åtm. några med långa slidor. Blr ± röda
el. rödbruna.
4 a. Stjälkens övre del (liksom blomskaft och fruktämne) obetydligt— kraftigt
hårig men aldrig gråluden. Blomknoppar äggformiga med utdragen spels.
Iilr medelstora, röda (skära—rödvioletta) och gröna. Epichilens bucklor
släta el. något vårtiga. E. Helleborine.
4 b. Stjälkens övre del tätt hårig, oftast n. gråluden. Unga fruktämnen tätt
gråludna mellan de starkt framträdande nerverna. Blomknoppar brett
äggformiga med kort, ofta tvärt hopknipen spets. Blr små (ytterkalkblad
5—8X2 -4 mm), mörkt vinröda, starkt vaniljdoftande. Epichil med höga,
krusigt el. n. kamlikt veckade bucklor. E. atrorubens.
Bihang.
Synonymik och lista över skandinaviska lokaler för E. persica.
Epipactis persica llausskn. in sched. ex Soö, Bepert. Spec. Nov. Begni
Veget. 24 p. 36 (1927) (ut syn.).
Syn.: Helleborine persica (Hausskn.) Soo, I.e.
Serapias latifolia v albens \\’g, FI. svec. [ed. 1] p. 1070 (1826); id., ed. 2,
p. 589 (18331. — E. latifolia ß albens Un. Skand. FI., ed. 2, p. 239 (1832).
!-E. microphi/lla (Ehrh.) Sw.» sensu auctt. dan., e.g. Lge, Haandb. [ed. 1]
p. 507 (1851); id., ed. 2, p. 579 (1859); id., ed. 3, p. 646 (1864).
E. micrantha Steenstr. in sched.
»E. latifolia subsp. viridiflora Irmisch» sensu Ljungstr., Bot. Nol. 1881 p. 150;
Aresch., Skånes FI., ed. 2, p. 572 (1881): Neum., Sv. FI. p. 637 (1901)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
