Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heppia lutosa i sverige
97
Taxonomiska slutsatser. Vad hålbyggnaden belräffar, torde de båda
typer, som ovan skisserats, icke vara annat än ståndortsorsakade. Hos
tvp nr 1 bildas en varligt ojämn bålkant, som senare kan försvinna,
runt apolecierna, hos typ nr 2 med Solorina-Uk bål saknas denna kant,
åtminstone lill en början. Men efter hand som apoteciet tillväxer,
förlänges den grönaktiga differentierade bålen, och till slul kan inte mer
än en vårligt ojämn kant bli kvar. Alternativt undergår den grönaktiga
bålen en metamorfos till en mörk odifferentierad krusta. Båda typerna
kunna vara representerade hos samma herbariexemplar. Därtill
kommer, att övergångsformer förekomma, t.ex. hos ex. från Baden, hos
vilka man ej säkert kan urskilja en differentierad bål även omkring
unga apotecier. Någon gränsdragning är tydligen här icke möjlig.
Därmed faller möjligheten av att på denna grund påvisa olika arter inom
formgruppen. Hos svenska ex. av Heppia lutom i Uppsala-museet
förekomma båda båltyperna, den förra hos det av Zetterstedt år 18(>7
på Tveta ås, Öland, samlade ex., den senare hos ex. samlade av
Hell-hom 1863 på Lindeklint, Gotland. Till stöd för ovan anförda tolkning
av bål morfologins systematiska värde fungerar även det förhållandet,
att de exemplar, som äga grönaktig skiktad bål, i allmänhet äro bundna
lill mossa som underlag, under det att exemplar på bar jord uppvisa
den krustformiga mörka odifferentierade båltypen. F.ö. förekommer
omväxlande differentierad och odifferentierad bål även hos andra
Heppia-arter, exv. //. euploca (Ach.) Vain.
Det är möjligt, alt man med tillgång lill rikare material skulle
kunna urskilja flera enheter av lägre rang än art inom formkretsen,
i så fall huvudsakligen med ledning av sporformen. En antydan härtill
kan man skönja i de resultat, som spormätningarna lett till: de
nordamerikanska formerna uppvisa genomgående något mera långsträckta
sporer än de europeiska, exempelvis. Därtill kommer att
nordamerikanska former i museerna alltid uppvisa No/omi<7-lik, väl avgränsad
hal kring apolecierna. All Heppia luto.sa (Ach.) Nyl. med bibehållande
av släktets enhet är det regelrätta namnet på arten i likhet med det
resultat Gyelnik 11935 och 1940) ernått, torde visas av ett ex. av
C olle ma hitosum Ach. ur Acharius’ herbarium, som finnes i Uppsala
Botaniska museum. Detta skingrar tvivel om vad Acharius avsåg med
namnet Collema lutosum. Typexemplaret till arten har ej kunnat
uppdrivas. Docent Degelius har dock meddelat mig, att det i Acharius"
herbarium i Helsingfors finns exemplar både från »Germania» och
»Gallia».
~ Botaniska Xotiser l’J’iO.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
