- Project Runeberg -  Botaniska notiser / 1946 /
392

(1839-1846)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

392

GUNNAR DEGELIUS

Härjedalen och angränsande delar av Norge ävensom i Hälsingland,
d.v.s. i de områden, där den nu överhuvud taget har sina flesta
förekomster. Från de kulturskapade ståndorterna har laven nu i stor
utsträckning genom människans åtgöranden försvunnit. Där den ännu
finnes kvar, är den föga riklig, dock med åtminstone ett undanlag:
Brunflo gamla kyrkogård i Jämtland nära Storsjön c. 13 km SO om
Östersund. Denna märkliga förekomst, som uppmärksammats även av
befolkningen, är känd för vetenskapen sedan 1889, då den upptäcktes
av Josef Carlson. Den var då långt rikare än nu men torde
fortfarande utan jämförelse vara artens rikaste i Norden, när det gäller de
kulturskapade ståndorterna, och en av de rikaste överhuvud taget. Jag
har därför ansett den vara värd etl närmare studium, i all synnerhet
som den snart med all sannolikhet är ett minne blott. Den utgör också
en av de sisla kyrkogårdsförekomsterna för arten.

Efterföljande redogörelse baserar sig på undersökningar å ort och
ställe vid tre olika besök (10 och 11 juli samt 5 sept. 1946).

Artens nuvarande uppträdande och framtida öde
på ifrågavarande lokal.

Innan jag övergår till en närmare redogörelse för artens
uppträdande på lokalen, måste först några ord sägas om denna lokals
allmänna beskaffenhet och speciellt de partier, som utgöra substrat för
laven.

Brunflo gamla kyrkogård är c. 2100 nr stor och sträcker sig
ungefärligen i riktningen väster—öster. Den på 1770-talet uppförda kyrkan
och den berömda, från 1100-talet härstammande kastalen — båda av
sten — äro belägna inom kyrkogården. Runt denna senare löper en
stenmur av ålderdomlig tvp, bogårdsmuren, vars exakta ålder icke är
känd (den är säkerligen åtskilligt äldre än den nva kyrkan); den går
ej utanför kyrka och kastal utan utgår från dessa. Två portar leda in.
en på vardera kortsidan. Anmärkningsvärt nog saknas större träd, blott
några rönnar av skiftande ålder finnas på olika ställen, de flesta vid
eller nära muren. En mindre landsväg löper alldeles utmed den södra
muren och går även nära den västra, men någon kraftigare
stoft-impregnation orsakar den ej.

Den ur vår synpunkt intressanta kyrkogårdsmuren har en
sammanlagd längd av c. 135 m och är av manshöjd eller på vissa sträckor
lägre samt något över 1 m bred. Den består av murbruksrappad
kalksten och är på översidan, som sluttar inåt. täckt av c. 14 cm breda och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:35:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/botnotiser/1946/0410.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free