Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400
GUNNAR DEGELIUS
icke på jämtländska exemplar). Den könlösa fortplantningen träder
istället, som fallet ofta är hos lavarna. Hos föreliggande art sker det
främst genom fina isidier, som talrikt alstras på bålen, ofta även hos
helt unga individ. Dessa isidier sitta belt löst fast, vilket man kan
övertyga sig om genom alt mot varandra lätt gnida ett par icke pressade
exemplar av arten; ett fint gulgrönt pulver samlas då hastigt på
underlaget.
I)et räcker dock icke enbart med en kraftig diasporbildning.
Diasporerna skola också ha möjlighet att gro (alltså finna lämpligt
substrat), ocli de utväxande individen måste besitta en stark
konkurrensförmåga i förhållande till andra växter på lokalen. (Härtill kommer
givetvis också lämpliga betingelser ifråga om temperatur, fuktighet
o.dyl.) Dessa förhållanden skola här gemensamt skärskådas. Del sker
lämpligast genom all följa artens uppträdande i de olika
successionsstadierna inom den lavvegetation, som förefinnes på denna växtplats,
d.v.s. på lignum (naket trä), huvudsakligen å muren.
Följande huvudstadier i successionen kunna här urskiljas:
1. På den nakna veden ha h.o.d. en del tunnbåliga skorplavar
infunnit sig (Lecanora varia, Lecidea sijmmicta, L. xanthococca, en
Mica-rea-ar[ m.fl.), ställvis täckande förhållandevis stora ytor. Enstaka små
tunna bladlavar utan större konkurrensförmåga (t.ex. Parmeliopsis
aleurites, P. ambiyna, Parinelia exasperatula) samt helt unga exemplar
även av bladlavar med större konkurrenskraft (främst Parmelia
sul-cata) uppträda. (Betr. konkurrensförmågan hos en del här och i det
följande nämnda bladlavar se även Degelius 1940, där det undersökta
substratet dock är naken sten.) Letharia mil pina finnes lokalt — där
veden ligger hell bar ytterst riklig i tättstående unga individ (upp
till 0,5 cm höga eller enstaka högre). De minsta äro ännu ogrenade,
de större delvis rätt starkt greniga. De sitla fästade medelst en i fina
sprickor i veden nedgående basal svart (eller djupare ned i veden ljusare
färgad), vanligen ensam primär hapter, en direkt fortsättning på bålens
märgsträngsyslem. (Se lig. 3.) Denna hapter tillväxer i takt med den
övriga bålen och förgrenas så småningom m.el.m. rikt.
I) i a s ]> o r e r n a a v v a r g 1 a ven k u n n a e n d a s t gro p å
d en belt n a k n a v edén, icke på sk o r p 1 a v b å 1 a r n a.1
Ibland synas de vid ytligt betraktande växa på bålarna, men vid en
1 En rödfärgning av veden, som ju numera ofta kommer titi stånd betr. lador
o.dyl. byggnader, synes icke utesluta groning av Lef/iririo-diasporerna, under
förutsättning all denna färgning icke är alltför kraftig. I Näskott socken (å Prästbolets
ägor) har jag iakttagit flera yngre individ a\ varglaven, växande på rödmålad ved.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
