Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404
GUNNAR»EGELIUS
ande stora Peltiyera-arterna. Exemplaren förlora också ofta helt
kon-takten med det ursprungliga lignum-substratet, som blivit aili
nnirk-nare. I dessa la v vegetation ens slutstadier på t r
ä-taket av k y r k o g å r d s m u r e 11 s p e 1 a r s å 1 u 11 d a v a r
g-laven icke längre någon roll, och den saknas över
stora sträckor bell.
Ovan har lämnats en kortfattad framställning av de olika stadierna
i lavvegetationens utveckling på kyrkogårdsmurens träbeläggning samt
varglavens skiftande uppträdande i desamma. Det har framgått, att
nämnda lav tillhör kolonisterna på den nakna veden, och att den sedan
hävdar sig i konkurrensen genom skorp- och bladlavstadierna fram till
de sista stadierna (med mossor, busklavar, stora bladlavar), där den
slutligen helt utkonkurreras. Endast på fullt naken ved kan arten
föryngras, men föryngringen är då ofta stark. När veden sedan täckes av
en skorp- och bladlavmatta lever arten kvar på samma säl t som
Hippo-phaë i sluten vegetation, d.v.s. utan möjlighet 1 i 11 föryngring inom
denna vegetations ram. Det är alltså, som framhävts, av största
betydelse för varglavens trivsel på lokaler av denna beskaffenhet, att nytt
lignum då och då tillföres, helst alldeles i närheten av rika förekomster
av arten. Om här ifrågavarande lokal (och liknande) i framtiden helt
undgick ingrepp från människans sida, skulle lavens areal här utan
tvivel minskas. Arten skulle så småningom — dock först efter lång
tid försvinna från murens insida, alltså från spånbeläggningen, där
utvecklingen går mot en konkurrenskraftigare lav- och mossvegetation.
På de lodräta bräderna å utsidan kan arten däremot med säkerhet
längre hålla sig kvar.
Ovanstående resultat från Brunflo kyrkogård torde ha generell
giltighet för denna lavs kullurskapade ståndorter (jag har studerat även
flera andra lokaler, som framgår ovan). På artens naturliga
växtplat-ser i Norden — mest torrakar av tall är konkurrensfaktorn vanligen
av mindre betydelse. Laven är där i betydligt högre grad förskonad
från konkurrens med andra lavar (och växter överhuvud taget). Detta
har jag själv iakttagit, och det framgår också av talrika vackra prov,
tillhörande Växtbiologiska Institutionen i Uppsala. De senare, som
samlats av jägmästare Carl Eric Barth, utgöras av mindre vedstycken
samt ett par c. 1,2—2 111 långa störar av torrakar från olika platser i
Dalarne, beväxta med en ofta täl päls av Letharia vulpina utan annan
inblandning än enstaka exemplar av några små skorplavar samt unga
individ av konkurrenssvaga bladlavar och (’.ladonia-arter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
