Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARGLAVEN PA BRUNFLO KYRKOGÅRD, JÄMTLAND
1599
Vi ha i artens begränsade föryngrings- och konkurrensförmåga
sett ett par av orsakerna titi ojämnheten i uppträdandet på lokalen. En
annan orsak är att söka i ljusfaktorn.
Vad de egentliga miljöfaktorerna beträffar skall jag här blott med
få ord uppehålla mig vid denna ljusfaktor. Redan av ovanstående
framställning har framgått, och man vet för övrigt sedan gammalt, att
varglaven för sin trivsel i hög grad är beroende av direkt solljus. Dess
naturliga växlplatser utgöras sålunda aldrig av djupare skogar utan glesa
tallhedar, myrar o.dyl. Och de kidturskapade ståndorterna äro
sol-exponerade tak och gärdesgårdar m.m. Artens beroende av direkt
solljus är också på Brunflo kyrkogård mycket i ögonen fallande. L e t h
a-T i a förekommer här praktiskt laget utesluta n de på
för solljuset fullt exponerade partier och särskilt
riklig på sådana i sydexposition. På av rönnarna beskuggade delar av
muren samt på motsvarande parti av den gamla stegen saknas arten
så gott som helt. Frånvaron av en rikare trädvegetation
på lokalen — en sådan man annars ofta finner på kyrkogårdar —
har alltså varit av största betydelse för lavens goda
trivsel.
För värdefulla upplysningar av olika slag beder jag till slut få
framföra ett hjärtligt tack till herrar fil. lic. Sten Ahlner (Uppsala),
prof. Torsten Lagerberg (Stocksund), fil. dr Herman Persson
(Stockholm) och kyrkoherde Alb. Wikman (Brunflo).
Uppsala, Växtbiologiska Institutionen, i sept. 1946.
Zusammenfassung.
Die Wolfsflechte auf dem Friedhof von Brunflo, Jämtland. Topographische und
biologische Studien.
Letharia vuljiina (L.) Vain. kommt in Skandinavien seilen vor (siehe
Yer-breituugskarte von Ahlner bei Du Rietz 1945) und hauptsächlich an Lignum, teils
an natürlichen Standorten (gewöhnlich trockenen KiefernstämmenI, teils an
Kultur-standorten (Holzzäunen, Dächern von Scheunen und Kirchen usw.). Die Art wird
immer seltener, besonders an den Kulturstandorten. In der vorliegenden Arbeit
schildert Verf. den reichsten noch vorhandenen Kulturstandort der Art, den Friedhof
von Brunflo in Jämtland. Das Vorkommen war hier früher noch reichlicher (die
Flechte kam auch auf dem Dach der Kirche vor, das jetzt mit Schiefer bedeckt ist);
bald wird dieser Fundort durch Restaurierungsarbeiten zerstört sein. Die Art kommt
hier in wenigstens einigen Zehntausenden von Individuen vor, besonders auf der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
