Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Botaniska Notiser 194(5. Häfte 4. Lund
Saxifraga Hirculus L. vid Lövberga på Falbygden.
Av Nils Albertson.
Falbygden, Västergötlands hjärta, utgör ett sällsamt stycke svensk
mark. präglad av mjukt böljande morän- och glacifluvialterränger,
kontrasterande mot de högtidliga platåbergen, som i sin stolta resning
förläna landskapet en egenartad och storslagen skönhet. Trakten är
för geologen och arkeologen ett sannskyldigt Eldorado, så ock för
botanisten, som här finner förvånansvärt mycket av rik. ursprunglig natur
och även i de av mångtusenårig kultur mer eller mindre präglade
vegetationstyperna — örtbackar, alvar, fuktiga ängsmarker — ofta möter
representanter för en under gångna klimatskeden invandrad flora,
relikter från såväl den senglaciala tundrans som den postglaciala
värmetidens växtvärld. Falbygden är också ett land, som i hög grad måste
tjusa konstnärsögat. Det är förvisso ingen tillfällighet, att vår främste
landskapsmålare sensommaren 1946 tillbringat en längre lid i dessa
nejder och från höjderna ovanför Falekvarna målat den dejliga
utsikten mot Ålleberg, de gamla västgötarnas heliga Valhall.
Från Prins Eugens speciella utsiktspunkt ser man också — på
vänster hand - det märkliga, av morän- och framförallt
isälvsavlag-ringar bildade, småkuperade landskapet i Slöta socken. Det är just här,
i grannskapet av Lövberga gård, Lennart Fridén i augusti 1946 hade
glädjen all återupptäcka Saxifraga Hirculus, som söder om Limes
n or rl audiens åtminstone numera är en verklig planta rarissima.
Saxifraga Hirculus uppges av Rudberg (1902) för fyra socknar i
Västergötland — därav tre pä Falbygden och en (Velinge) på gränsen mellan
Tidaslätten och Hökensås — vartill kommer den av SaiilÉN (1854) uppgivna,
som osäker betecknade lokalen på Hunneberg; insamlarenamnet (se nedan)
torde emellertid utgöra en fullgod borgen för att arten verkligen anträffats
bär. Förf. har genomgått det upsaliensiska herbariematerialet av S. Hirculus.
För upplysning om i övriga offentliga herbarier förefintliga ark av S. Hirculus
från Västergötland bar jag att tacka prof. F. Hultén (Riksmuseets
skandinaviska kärlväxtherharium; i det följande betecknat som S), doc. H. Weimakck
(Lunds Botaniska Museum; L| och konservator (’.. Blom (Göteborgs Botaniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
