Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42(5
NILS ALBERTSON
varande samhällen den har också anträffats i Carex elata - bestånd
— men anträffas övervägande i dessa. Om man bortser från
myr-bräckan, företer fältskiktet ej några särskilt märkliga arter:
endast Orchis strictifolia och Carex lepidocarpa kunna betraktas som
extrema kalkmyrindikatorer. Bottenskiktet är emellertid
myckel intressant. Analyserna 1—6 representera den hydrofiiare typen av
Triglochin-samh&Uen, en Drepanocladus iidermedius - rik sociation, i
vilka Saxifraga Uircuhis kan sägas ha optimal förekomst. Saknaden av
den i Sjöängens centrala delar olta dominanta Scorpidium scorpioides
visar, att samhället dock ej är av extremt hydrofil karaktär. Analyserna
7—10 ge exempel på ell från de föregående starkt avvikande
bollenskikt, tillhörande den intressanta union, som av v. Krusenstjerna
(1945 s. 154) benämnes Tomenthypnetum (Sphagnum
Warnstorfia-num - Tomenthypnum nitens - unionen), vars samhällen tidigare
beskrivits från Norrland av bl.a. Booberg (1930 s. 53 ff.) och som av
Du Rietz och övriga växtbiologer populärt kallas »Den röda och
gyllene unionen». (Jfr Du Rietz 1933 s. 65.) Drepanocladus-socieleten
avlöses alltså under den succession, som även i Sjöängens gungflyartade
partier försiggår, av Tomenthypnetum-samhällen-, något mellanstadium
med Campylium-dominans har åtminstone ännu ej konstaterats.
I Drepanocladus-societeten ingår hl.a. den kalkbundna och övervägande
i källmyrar uppträdande Philonotis calcarea, vidare en art, som är av speciellt
intresse, nämligen Meesia Iriqaetra, vilken f.ö. anträffas som dominant i
Sjöängens Scorpidiiiin-rikix delar. Meesia triguetra är en stor sällsynthet i
Västergötland, där arten tidigare blott är känd från Dala socken på norra
östfalbvg-den, här i den sällsamma Mellomsjömyrens kalkbetonade SV-parti (Albertson
1941 s. 116); den har också anträffats i vätsamhälle på kalkhällmark nära
Stenåsen (Carex fiisca - ürejianocladus Sendtneri - Scorpidium lycopodioides
-soc.: denna för Meesia särdeles originella lokal är förut opublicerad).
Analyserna 7—10 ge en mycket ofullständig bild av den praktfulla
utbildning Tomenthypnetum företer i Sjöängen ehuru de flesta av unionens
konstituenter torde vara representerade i tabellen. Av de speciellt viktiga
arterna äro Auiacomnium palustre, Sphagnum teres och S. Warnstorfianum
(beträffande de båda rikkärr-.Sp/iapno , se Waldheim 1944 s. 30. 63, 73)
att betrakta som ubikvister. Tomenthypnum nitens är i stort sett allmän i
Falbygdens kalkkärr liksom i Övre Ätradalens ofta Saussurea alpina - förande
myrar (jfr Westkei.dt 1927). Melodium Blandowii och Paludella sguarrosa
äro däremot sällsynta i Västergötland. Förstnämnda art har förf. förut blott
samlat i en kärräng nära Varholmen i Dala och i ett dike vid landsvägen
genom den numera dränerad»’ Asle mosse; arten uppges också av Söderberg &
Sandrerg från en lokal i Övre A|rådalen (Vinsarp i Dalum; sannolikt det
Saussurea-förande »Vinsarpskärret ). För Paludella känner jag blott en lokal
på Falbygden, nämligen den ovannämnda Mellomsjömyren; arten förekom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
