- Project Runeberg -  Botaniska notiser / 1946 /
423

(1839-1846)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SAXIKRAGA HIRCULUS VII) LÖVBERGA

423

gigantea (jfr Sterner 1941; Albertson 1946 s. 166); även en
fuktängs-form av A. canina har anträffats. Trots den relativt obetydliga arealen
är myren mycket rik och bör före den fridlysning, som man
hoppas ma komma till stånd, bli föremål för en grundlig
växtsocio-logisk analys.

Trots att kärret i öster begränsas av en åsrygg, som av vegetationen
att döma uppbygges av ganska kalklattigt material, äro samtliga
ingående växtsamhällen utpräglat kalkbetonade; symptomatiskt är, att
acidifila Sphagna fullständigt synas saknas. Den redan av Fridén
omnämnda Schoenus ferrugineus spelar en betydande roll i kärrets ej
alltför sanka partier; dess samhällen i detta gungflykärr avvika till sin
sammansättning åtskilligt från den på Falbygden vanliga, mer eller
mindre källmyrartade typen. Carex lepidocarpa, vilken genom sitt
allmänna uppträdande på Falbygden väl är extremrikkärrens bästa
regionala fältskiktsledart, bör lill de viktigaste dominanterna. (Beträffande
den svenska myrsociologien, se Du Rietz 1942 och av tryckta arbeten
t.ex. Waldheim och Weimarck 1943.) C. flava uppträder i naturlig
vegetation och ej — som oftast i Västergötland — på sekundärt erövrade,
apofytiska ståndorter. Här och var finna vi bestånd av C. diandra och
C. elata. Av intresse är vidare en sparsam förekomst av den starkt
hydrofila C. limosa, noterad i C. lepidocarpa - Triglochin palustre
-sociation. I de allra sankasle partierna dominera Phragmites communis
och framförallt Scirpus lacustris. Av orkidéer ha förutom de av Fridén
omnämnda Orchis strictifoliu och Epipactis palustris, båda vanliga
inom området, blott påträffats Gymnadenia conopsea, denna i ett
Tomenthypnum-rik.1 kärrängsparti i södra myrkanten. Slutligen bör
anmärkas, att de nordliga .SV///x-arlerna S. hastata och S. Starkeana
"livida förekomma flerstädes i myren; av den förstnämnda anträffas
elt flertal smärre buskar t.o.m. i dennas centrala delar.

Ilär skall blott något mera ingående behandlas m y r 1> r ä c k a n s
lokala sociologi och för att belysa denna meddelas en analystabell,
åstadkommen genom »Uppsala-skolans» brukliga fällarbetsmetodik.
En kort och pregnant framställning av en växlbiologiskt intressant arts
naturliga miljö kan näppeligen göras mera åskådligt och samtidigt
enkelt, förutsatt att vegetationen är av den art, all provytanalysering
inom fast begränsad ram är möjlig och »homogena» provytor kunna
erhållas.

Saxifraga Hirculus växer sålunda i Sjöängen i Triglochin
palustre - sociationer och blir i sensommaraspekten ofta dominant eller
subdominant i sådana. Arten är ej absolut bunden till ifråga-

28 Botaniska Notiser 19iG.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:35:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/botnotiser/1946/0441.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free