Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42(5
NILS ALBERTSON
mer emellertid även i Vinsarpskärret» (1946!) och anföres av Söderbkkg
& Sandberg (I.e.) från en fyndort i Toarp nära Borås. Till
Paludella-gruppens» arter ansluter sig i växtgeografiskt avseende också Meesia triquetra.
(Jfr Möller 1936 s. 69.) Arterna ha i Sverige en mer eller mindre utpräglat
nordlig eller nordöstlig utbredning (jfr v. Krusenstjerna 1945 s. 160); de
förekomma visserligen samtliga ända till Skåne men saknas eller äro högst
sällsynta i Sydvästsverige (se Jensen 19391. vilket även gäller den på
Falbygden så starkt utbredda Tomenthypnum nitens.
I Sjöängens östligaste del och övervägande i Tomenthypnetum uppträder
vidare sparsamt Brachythecium turgidum (beträffande denna kritiska
Brachy-thecium-forms systematik hänvisas till ett kommande arbete av H. Persson),
vilken huvudsakligen förekommer i fjällkedjan samt på Ölands och Gotlands
alvar; den är även anträffad på Karleby lied strax O om Falköping av
A. Hulphers samt vid Tåkern i Östergötland (Jensen 1939j. Förf. har haft
tillfälle att studera ett rikligt Ii. turgidum - material, hopbragt av Hulphers,
från Öland och Västergötland. Det må anmärkas, att alvar-typen av B.
turgidum genom sin grovlek avviker ganska starkt från materialet från Sjöängen,
vilket habituellt mera erinrar om relativt späda former av B. Mildeanum,
däremot föga om den art, till vilken B. turgidum oftast brukar föras som
sub-species. B. salebrosum; denna är också i ekologiskt avseende i hög grad
avvikande från övriga här nämnda Brachythecium-lyper.
Ännu en intressant mossart förtjänar i detta sammanhang att omnämnas,
detta ehuru den ej tillhör Sjöängens egentliga myrvegetation. I
övergångs-zonen mellan kärr och fastmark växer i områdets östparti den på Falbygden
mycket allmänna levermossan Pellia Fabbroniana och i en /V//i«-kolIekt
härifrån har förf. anträffat fragment av den sällsynta Scapemia Degenii (confirm.
S. Arnell), vilken bl.a. förekommer i det fridlysta Gymnadenia odorcitissima
-förande Svartarpskärret i Asle (Albertson 1942). .S’. Degenii torde emellertid
ej vara sä sällsynt på Falbygden; ett antal nya lokaler komma att meddelas
i en kommande uppsats. Arten bör systematiskt efterspanas i vara extrema
kalktrakter.
Som framgår av ovanstående skildring, som naturligtvis
ingalunda är uttömmande, växer Sazifraga Hirculus pä sin kanske enda
recenta lokal i Västergötland i ett rikkärr, som växtsociologiskl är av
utomordentligt stort intresse. Särskilt mossvegetalionen är för
sydväst-svenska förhållanden ganska unik åtskilliga intressanta nvfynd
torde under en för|så|t undersökning vara att vänta särskilt på grund
av den ymniga förekomsten av nordligt-nordöstliga arter av
PtdudelUi-gruppen». 1 en beskrivning av växtsamhällena i Muddus Nationalpark
ger Sjörs (1946 s. 92 ff.) en skildring av de rikkärrbetonade delarna
av detta stora norrländska myrområde. Vi finna här en
bottenskikts-flora, som i mångt och mycket erinrar om Sjöängens. Från ett speciellt
artrik! parti av myrkomplexel omnämner Sjors en riklig förekomst
av Saxifraga Hirculus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
