Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAXIKRAGA HIRCULUS VII) LÖVBERGA
427
Beträffande Saxifruga Hirculus’ utbredning i södra Sverige
hänvisas till Hård av Segerstads (1924) karta; tilläggas bör emellertid
en 1900 konstaterad lokal vid Landvetter i Göteborgs floraområde
(Fries 1945 s. 273; ex. i herb. S o. G), där arten dock nu är utgången.
Myrbräckan, som tidigare anträffats på ett relativt stort antal lokaler
i Skåne, saknas numera i delta landskap (uppgift in litt. av doc.
H. Weimarck); beträffande de på kartan markerade lokalerna i
Småland och Östergötland är förf. intet närmare bekant. 1 östra Skåne har
S. Hirculus uppträtt ganska nyckfullt och enligt Erikson (1903 s. 242
ff.) rikligast under kyliga och regniga somrar. Förekomsterna i Skåne
ha ett påtagligt samband med lokalerna i Danmark (Lange 1886—1888
uppger arten från åtskilliga fyndorter i Själland och Slesvig och ganska
talrika i Jylland) och givetvis också med den mellaneuropeiska
popula-tionen (se nedan). Till den sydsvenska utbredningsgruppen få vi nog
också räkna lokalerna i övriga delar av Götaland, väl också den enda
från Svealand bekanta. Den sistnämnda är belägen i Nora socken i
västligaste Uppland och anföres härifrån redan av Hartman (1838).
Enligt Almquist (1929 s. 431 o. s. 551) förekommer myrbräckan här i
Ccirex diandra - kärr, ingående i en källmyr (belägen 60 m ö.h.),
»vattnad av en bland landskapets kraftigaste åskällor, som troligen flödat,
sedan åsen i atlantisk tid lyfts ur Litorinahavet».
Från de sydsvenska Saxifruga Hirculus - lokalerna och till artens
huvudutbredningsområde i norra Skandinavien föreligger en ansenlig
lucka. I norra Sverige från Jämtland och Ångermanland (se t.ex.
Hartman 1879] är myrbräckan ingalunda ovanlig, varom en mängd
lokaluppgifter i våra botaniska tidskrifter vittna. Beträffande artens talrika
lokaler i Jämtland (den synes däremot saknas i Härjedalen), se Lange
(1938 s. 104); även i Jämtland säges emellertid myrbräckan på grund
av utdikning och uppodling försvinna från den ena lokalen efter den
andra. I Norge är S. Hirculus extremt nordostlig, enligt Nordhagen
(1940) förekommande »sjadden på våte myrer i Nord-Norge:
Ramfjorden i Troms, Kautokeino-traklen og Sør-Varanger» (jfr Lid 1944). I
Öst-Fennoscandia är myrbräckan däremot starkt utbredd i de nordliga
delarna, framförallt i de finska lappmarkerna men även på t.ex.
Kolahalvön; i mellersta Finland är arten relativt sällsynt men är t.o.m.
funnen på några lokaler i södra öslkarelen kring Ladoga. Se härom
Hjelt (1911 s. 279 ff.).
Saknaden av Saxifraga Hirculus i större delen av Norge och artens
ganska stora utbredning i Fennoscandia orientalis visar, all myrbräckan
— som f.ö. förekommer flerstädes i Arktis, även i de nordamerikanska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
