Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
514
JOHAN W IG K Ii
i »Flora dalecariica» (1843) utom de av W. nämnda ett antal nya fynd
från den trakt jag undersökt.1 C. Indebetou upprepar dessa i sin
»Flora dalecariica» (1879). Gunnar Andersson (1902) uppgiver en
fyndort för fossila hasselnötter i Agshagen vid Ägs masugn. P. W.
Wiström har inga nya fynd från området i sina »Växtgeografiska studier»
(1906). Andersson ocli Birger (1912) omtala Daphne från Svartnäs
och Acer från Lumskölen, men dessa ha påpekats redan av
Kröningssvärd. Överhuvud lämna Andersson och Birger ett tomrum i dessn
trakter på sina utbredningskartor under framhållande av den ringa
kunskap man äger om floran därstädes (I.e. sid. 9). Mina egna studier
inom här omtalade gränsområden sträcka sig i mindre skala tillbaka
till början av århundradet, men mera systematiska anteckningar över
floran påbörjades först år 1927. En del fynd omnämnas av mig i Bot.
Nol. 1928. — Med tanke på del upprop om bidrag till Dalarnas flora,
som nyligen stod infört i denna tidskrift, har jag nedan sammanfört de
fynd jag hittills gjort inom Dalarnas gräns.
Den växtförteckning, som följer, grundar sig på sammanlagt 125
ståndortsanalyser inom olika fastmarkssamhällen, vartill komma ett
20-tal anteckningar i sjöar och vattendrag. Med hänsyn till att
undersökningsområdet är beläget vid en av vårt lands viktigaste
växtgeografiska gränslinjer, norrlandsgränsen, eller övergången mellan ekfloran
ocli den nordskandinaviska barrskogsfloran, har jag rätt mycket
beaktat även kulturområdenas och kulturgränsens växtlighet. (Inemot
hälften av analyserna härstamma därifrån.) Vid en klimatiskt betingad
växtgräns som denna är del sannolikt, att större eller mindre
förskjutningar under tidernas lopp äga rum i arternas utbredning, även de
kullurberoende. Jag anser det därför motiverat, att med hänsyn till
framtida forskningar angiva fyndorter i något större utsträckning än
eljest skulle vara behövligt. Med kulturgränsen menas vägar och stigar,
kolbottnar, fäbodvallar, koj- och barackplatser m.m. ute i de milsvida
skogarna, där en hel del antropokorer för längre eller kortare lid slå
sig ned. Övergivas dessa platser av människan, dröjer det oftast
årtionden, innan de kulturspridda elementen giva vika för den
påträngande vildmarken. Det är ett mycket intressant studium att följa denna
kamp mellan växtsamhällena från år tili år.
1 Dessa äro följande: Campanula rapunculoides, Lumsheden, Cardamine
flexuosa v. ambigua, mellan Bålpers och Svarlnäs, Carex aquatilis, brunnescens,
lasiocarpa, loliacea och vaginala, Corallorrhiza innata. Daphne mezereum, Epilobium
alsinifolium, Listera cordata, Phleum alpinum, Pyrola minor. Rubus arcticus och
Selaginella selaginoides, alla i Svarlnäs. — Dessutom har K. en del fynd längre v. ut
i Svärdsjö sn (Ag, Agan m.fl.), trakter som jag ännu ej närmare undersökt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
