Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
hakon hjelmqvist och elsa nyholm
från detta håll. Vissa finska exemplar äro dock mera lika den västliga
rasen, även om det också här finns en del avvikelser från den.
Inom parentes kan nämnas, att C. paleacea från den
nordamerikanska atlanlkusten, vilken ibland betraktats som en särskild varietet
(Fernald 1933, jfr Hylander 1945), synes anatomiskt oväsentligt
skilja sig från den västskandinaviska rasen. Den mest avvikande finska
formen är anatomiskt avsevärt mera skild från denna.
Beträffande axfjällets anatomi är för C. paleacea att anteckna, att
det breda mittpartiet har mycket litet papiller: endast utmed mittnerven
finns det en del papillösa upphöjningar. På själva udden finns det
däremot mer papiller, särskilt i dess övre del.
Carex Lyngbyei Horn. slutligen, som tidigare ibland uppgivits för
Skandinavien, överensstämmer i sin bladanatomi nästan fullständigt
med C. paleacea, att döma av isländska exemplar. 1 fråga om axfjällen
avviker den dock även anatomiskt; bl.a. äro cellerna lill sin form korta
och breda även i axfjällens kanter, där de hos C. recta och paleacea
äro långa och mycket smala. De till C. Lyngbyei (resp. C. cryptocarpa
C. A. Mey.) bestämda eller Lyngbyei liknande exemplar, som vi sett
från Skandinavien \ kunna ej vara identiska med denna art och ej heller
hybrider med den, utan torde alla vara /jo/eaceff-hybrider.
Hybridernas anatomi.
På samma sätt som de anatomiska karaktärerna kunna begagnas
vid arternas särskiljande, äro de också till stor nytta vid bestämningen
av de talrika, ofta mycket svårbestämda hybriderna inom gruppen. I
allmänhet gäller det, att en hybrid lill sina anatomiska karaktärer är
intermediär mellan de båda föräldraarterna; dock kommer den ofta
i vissa avseenden närmare den ena av dem. Om den ena föräldraarten
t.ex. liar papiller på den ena bladytan och den andra saknar sådana,
brukar hybriden alltid ha papiller, om också ej så starkt utvecklade som
hos den förra arten.
Om vi först börja med caespi7os«-hvbriderna, så är (’.. caespitosa
Xfusca utmärkt av alt den kombinerar en bladöversida som liknar
C. fusca’s med en undersida, som liknar C. caespitosas. Bladen äro
alltså på båda lågl papillösa och se från ytan småfläckiga ut. Mittner-
1 Genom tillmötesgående av Konservator J. Lid, Oslo, lia vi fått se en del dylika
exemplar från Norge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
