Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anatomi inom carex-gruppen distig mat ica e
/
ven är tämligen regelbunden. Hybriden C. eaespitosaXelata har från
C. elata en ± kraftig sidonerv och en sklerenkymsträng vid bladkanten,
som dock brukar vara något förskjuten uppåt; genom inverkan av
C. eaespitosa blir mittnerven tämligen regelbunden och undersidan
små-fläckig, om man ser den frän ytan. Utom dessa cae,sp;7o,w-hybrider
finnas flera andra uppgivna, såsom eaespitosaX(/racilis, X sulina,
Xsiibspathacea, vilka alla också äro upptagna i Lunds Bot. förenings
senaste förteckning (Hylander 1941). Vad vi sel I av dessa hybrider
måste dock på grund av anatomiska karaktärer givas en annan
tolkning; C. eaespitosa kan ej ingå i dem. Ofla är del i stället för denna
C. fusca; at| denna är en av föräldraarlerna, märkes på den papillösa
och småfläckiga bladöversidan; habiluellt kan ju däremot vissa
fusca-former vara så lika eaespitosa, att det blott med hänsyn till yttre
karaktärer kan vara mycket svårt att avgöra, om den ena eller den andra
ingår i en hybrid. Enligt Almquist (1891) och Saxén (1938, s. 19)
hybridiserar ej C. eaespitosa med .sY//in<7-gruppen i de områden, som
dessa författare undersökt. Kükenthal (1909) upptager ej heller någon
dylik hybrid. Det synes ej vara skäl atl frångå dessa författares åsikter.
Den ej så sällsynta hybriden C. elataX fusca ( = C. turfosa Fr.)
utmärkes liksom motsvarande cues/iitosa-hy]md av alt även den övre
bladytan är papillös, ofta småfläckig. Härigenom är den lätt att skilja
från C. elata: från C. fusca avviker den genom den tält papillösa
undersidan, som även är försedd med klyvöppningar. C. elataXyracilis kan
däremot knappast kännas igen pä bladanalomien: det är för små
olik-heter i denna mellan föräldraarlerna: på fruklgömmenas papiller kan
man emellertid skilja den från de båda i detta avseende mycket olika
arierna. (Särskilt vackert intermediärt är elf exemplar, som insamlats
av Samuelsson i Hedemora, Jälkarbyn; f.ö. är hybriden tydligen
mycket sällsynt.)
Hybriden C. elata\recta uppgives vara tagen på svenska
västkusten (Almquist 1891, Fries 1945) och i Finland vid Jakobstad
(Saxén 1938, dock med reservation, då C. elata ej är funnen i området).
Autentiska exemplar av Saxén, som vi sett, erinra visserligen om
C. elata i det yttre, men med hänsyn till fruklgömmenas anatomi (större
papiller än både hos halopliila och elata) torde del ej vara denna art,
som ingår jämte halopliila, utan en fusca-tvp, vilket även bestyrkes av
vissa drag i bladanalomien. Ej heller kunna vi anse det — sparsamma —
svenska material, som vi sett, för en e/r/fa-hvbrid.
Carex /uscfl-hybridérna utmärkas bl.a. av atl bladen på översidan
lia papiller och klyvöppningar, vanligen ha de också uppåtböjda kanter.
’■i Botaniska Notiser 10’tT.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
