Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
hakon hjelmqvist och elsa nyholm
spathacea-drag kan man dock se, att det är hybriden: papillerna kunna
vara avgjort fler på översidan, små, det kan finnas små
sklerenkym-ribbor i själva bladkanten, eller sklerenkyrnet ovanför kärlsträngarna
kan vara svagare utbildat än hos salina.
Carex paleaceaytfecta ha vi endast sett i några få exemplar, som
vi kunna anse säkra. Mycket, som för Is hit, torde med hänsyn till
anatomiska — och även yttre — karaktärer vara C. fuscaXpaleacea, går
i varje fall ej all skilja därifrån. Från norska västlandet föreligger
emellertid några egenartade exemplar, som torde höra hit. Bladen äro
anatomiskt starkt puleacea-\ikü, med mycket papiller på undersidan, stora
epidermisceller utan papiller på översidan, dock ofta ganska tunna,
ibland med ett kantparti, som erinrar om recta. 1 axens och särskilt
axfjällens karaktärer synes, att del ej är ren C. paleacea; axfjällen äro
mörka med kortare udd än hos denna. Exemplaren ha tidigare bestämts
till C. Lyngbyei, som de ju utan tvivel likna såväl i bladanatomi som
i axfjällens färg. C. Lyngbyei har ju dock ej alls någon sågad udd på
axfjällen, och även axfjällens anatomi tyder på att det i stället är en
hybrid med G. recta.
Av Carex paleaceaX.salina föreligger en rad insamlingar särskilt
från Fauske-Fineidet i Norge |L. M. Neuman och O. B. Holmberg),
som erbjuda mycket av intresse. En del exemplar äro anatomiskt
mycket starkt paleacea-lika (fig. 8 d): övre epidermis är storcellig och saknar
± fullständigt papiller, bladkanten är nedåtböjd och undersidan tätt
papillös; endast enstaka drag avvika därifrån: sidonerven kan t.ex. vara
förtjockad och upphöjd, kanten tunn. Andra exemplar, som ofta ligga
på samma ark som den förra typen och till del yttre knappast kunna
skiljas därifrån, ha en helt annan anatomi: bladen ha uppåtböjd kant
och små papiller på båda sidor; då vidare mittnerven är föga
framträdande, bladen ibland äro liopvikna eller åtminstone kanterna
inåt-rullade och det endast finns små sklerenkym-öar ovanför
kärlsträng-arna, erinrar anatomien tydligt om C. subspathacea (fig. 8 c). Hur detta
skall tolkas, kommer senare atl beröras.
Diskussion.
Vi ha härmed gått igenom de arter och hybrider inom
Distigmati-cae-gruppen, som vi kunnat urskilja från Skandinavien. Det säges
ibland, all de hithörande arierna hybridisera i alla upptänkliga
riktningar. Så är dock ej fallet; det förekommer visserligen många
hybrider, men vissa arter bilda endast en eller några få sådana. C. caespitosa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
