Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de nordiska ekarna 107
ligen ej kunna hålla Q. petraea och Q. Robur isär som skilda arter. En
sammanslagning av de båda arterna till en storart har också gjorts av
olika författare, t .ex. E. Fries (1819, 1825, 1835, 1843, 1852, 1865),
A. De Ondolle (1864), A. Barabanstschikov (1929), men då stöter
man å andra sidan pà den svårigheten, alt en serie mellanformer
förekommer, som har sterila eller nästan sterila representanter. Hur man
än ser problemet, får man ingen tillfredsställande lösning, om man
uppsätter stjärnliårigheten som den viktigaste, afskiljande
indelningsgrunden.
Ej heller övriga morfologiska karaktärer, som bruka framhållas
som utmärkande för var och en av de två arterna: blom- och
fruktställningens längd, bladens tjocklek, bladskaftens längd, bladbasens form,
antalet bladlober o.s.v., visa sig som var för sig fullt säkra ledkaraktärer.
Bladnervatur, märkenas form och ollonens striering visa däremot
starkare korrelation med fertiliteten. Här liksom så ofta, då det gäller
kritiska formgrupper, måste systematiken stödjas på den samlade
morfologien. ej på enstaka karaktärer.
Den här framlagda undersökningen grundar sig i första liand på
fältforskningar inom Skåne och på studium av allt tillgängligt
herbarie-material i Göteborg, Helsingfors, Köpenhamn, Lund, Malmö, Stockholm
och Uppsala. Dessutom har jag studerat material i privatherbarier.
Från de nämnda institutionerna har jag fåtl låna omkr. 1.800
herbarie-exemplar. För välviljan att låna mig detta material vill jag härmed till
resp. institutionschefer framföra mitt vördsamma lack. Det i de norska
herbarierna förvarade materialet har jag tyvärr ej fått tillfälle alt
undersöka. Själv har jag dessutom samlat över 1.000 herbarieark inom
Skåne. Dessa förvaras nu på Botaniska museet i Lund och kommer att
införlivas med denna institutions samlingar.
Följande förkortningar för institutioner eller samlingar ha i det
följande använts:
B: Blekinge musei- ocli hembygdsförbunds herbarium, Karlskrona (herb.
Björn Holmgren) ;
G: Göteborgs botaniska trädgårds herbarium, Göteborg;
H: Botaniska museet, Helsingfors;
K: Botanisk Museum, Köbenhavn;
L: Botaniska museet, Lund;
LN: L. M. Neumans herbarium, Botaniska museet, Lund;
M: Malmö museum, naturhistoriska avdelningen, Malmö;
S: Naturhistoriska riksmuseets botaniska avdelning, Stockholm;
U: Botaniska museet, Uppsala;
UV: Växtbiologiska institutionen, Uppsala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
