Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
h. weimarck
Systematik och utbredning.
Det är ej här min avsikt att ge en utförlig historisk översikt över de
genom tiderna växlande uppfattningar, som framförts i litteraturen över
våra Quercus-arters systematik, ej heller skall mycket utrymme ägnas
åt nomenklatoriska spörsmål. För upplysningar i hithörande frågor
skall i stället hänvisas lill utredningar hos Krasan (1886). schneider
(1904), Petersen (1906), Moss (1910), Landolt (1910), Ascherson
& Graebner (1911), Burger (1921), Gams (1925), Oppermann (1932),
Camus (1935—36) och framförallt Schwarz (1936—39). Någon
utförligare beskrivning av de olika typerna skall ej heller lämnas annat än i
form av diskussioner, i de fall då detta är nödvändigt.
Inom de olika, större systematiska enheterna komma endast få
former alt diskuteras. Detta gäller i första hand sådana typer, vilkas
systematiska samhörighet är i ett eller annat hänseende omtvistad
eller vilka äro av särskild betydelse för begränsningen av de större
enheterna.
1. Quercus Robur subsp. pedunculata. — Quercus Robur
beskrevs av Linné i Species plantarum (Linné 1753):
»Quercus foliis deciduis oblongis superne latioribus: sinubus acutioribus;
angulis obtusis».
Denna beskrivning ger knappast något besked om vilken av de
nordiska ekarna, som låg till grund. Men Linné citerar även Bauiiin’s
Pinax:
»Quercus cuni longo pediculo»,
och därigenom begränsas beskrivningen till att omfatta stjälkekens
formkrets. Det är dessutom bekant, att Linné flera år tidigare observerat
och beskrivit den typ, som nu kallas Q. petraea (Linné 1 747). Denna
nämnes visserligen ej i Species plantarum men upptages i Flora suecica
ed. 2 (Linné 1755). (Se diskussionen härom närmare under Q. petraea,
sid. 105, 106.) Som underart beskrevs denna typ av A. De Candolle
(1864).
Ekarna äro korsbefruktare (Dengler 1941) och därför synnerligen
variabla: snart sagt varje individ avviker från alla andra i en eller
flera karaktärer, och möjligheterna till uppsplittring i »småformen* äro
praktiskt laget obegränsade (Lasch 1857, Ascherson & Graebner
1911). Emellertid är ej mycket eller rättare intet vunnet med en alltför
långt gående uppdelning: översikten går förlorad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
