Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de nordiska ekarna
107
»Stilk-Eg (Qt>. pedunculata Ehr.)» och »Drue Eg (Q. Robur L.)». [Jfr
Oppermann (1932) och citat därur sid. 108. 109.] Om den senare, som
enligt nu gällande nomenklatur är Q. petraea, skriver han (l.c. sid. 664):
»Artm. Bladene aflange, langstilkede, glatte, bugtede. Fligene tilrundedc.
Frugternc aflang-ægdannede, næsten stilklose, flere samlede i el Hoved. . . .
Voxer hos os sjeldnere end den forrig. Prof. Viborg har fundet den i Hölsteen
ved Itzelioe; i stor Mængde i Jylland i Rve- og Silkeborg Skove. Assess.
Schousboe i H iinerstædter Hede i Holsteen. Enkelte Træer liar jeg set paa
Bornholm. . . . Egentligen burde den foregaaende Art — d.v.s. Q. pedunculata
- bære Xavn af Q. Robur L., men for ikke at give Anledning til Förvirring,
liar jeg bragt den Benævnelse, som nu er almindeligst blandt Forfatterne».
För Sveriges del dröjde det ännu någon tid, innan Q. petraea
uppskattades till art. nämligen i en växtförteckning av Swartz (1814,
sid. 34). där Q. Robur och Q. pedunculata upptagas. Som art uppfattades
den även av Liljeblad (1816) och Wahlberg (1820) men hos
Hartman först i andra uppl. av hans flora (Hartman 1828).
Härmed var man dock ej överens i Sverige. Tv en av tidens
förnämsta auktoriteter, Elias Fries, hävdade under flera årtionden, att
den ej borde tillerkännas artvärde. Han (Fries 1819. 1835) har den
nämligen som varietet i sina Horor och i »Naturens Perfectibilitet,
föredrag uti Skandinaviska naturforskarnas allmänna sammankomst vid
mötet i Köpenhamn 1847» (Fries 1849), även publicerat i »Botaniska
Utflygter» bd 2 (Fries 1852) skriver han (citatet ur det senare arbetet):
»Den sà kallade Vinter-Eken (Quercus sessdiflora) är en sådan äldre,
ofullkomligare form av Sommar-Eken (Quercus pedunculata); den förra
bibehåller sig ännu i magra, grusiga bergstrakter, men nedstigande i bördigare
humusrikare dalar öfvergår efter några generationer (Quercus intermedia
Angl.) småningom till den allmännare Sommar-Eken. Efter fleres uppgifter
förekom i äldre tider, inan humusquantiteten ökat sig, endast Vinter-Ek, der
nu blott Sommar-Ek uppträder».
Ännu åtskilliga år senare återkommer Fries (1865) lill detta ämne:
Att Quercus pedunculata och sessdiflora blott utgöra en art och genom
obestämbara medelformer sammanflyta, har alltid varit min öfvertygelse och
är väl nu genom nyare undersökningar (se t.ex. Dec. Prodr.) salt utom aili
tvifvel».
Av intresse i detta sammanhang är Gams uppfattning (Gams 1924),
att Q. petraea borde tolkas som en hybrid mellan Q. pubescens och
Q. Robur. Jag hoppas bli i tillfälle att diskutera detta problem i en
kommande undersökning.
Quercus petraea är som bekant en suboceanisk art (Hård 1924),
som sträcker sin nordiska utbredning genom Danmark, södra och västra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
